Ett av mina  tidiga barndomsminnen är från en färd med rissla. Jag kan ha varit max 5 år. Det var så klart på vintern och det var mörkt ute hos morfars i Björkhammar. Det var trångt i risslan, lillasyster var säkert åxå med. Vår yngsta morbror stod bak på risslan, på ett litet "trappsteg". Möjligtvis hade vi åxå facklor på risslan - men det kan lika gärna vara ett bildminne från någon Astrid Lindgren - film. Det var i alla fall mycket spännande och kul! Att åka i en stor träkälke dragen av en häst - vem tycker inte att det verkar hisnande?! Det skulle jag väldigt gärna göra om som vuxen. Men det är inte ofta man ser risslor nuförtiden. Senast jag såg en så var det en förnedrad rissla som fick tjäna som oversized blomlåda för ett  gäng pelargoner på en gård på landet. Nåja...bättre det än att bli kaffeved eller ruttna i en läckande lada.

Ibland känns det som om vi lever i en "skyddad verkstad" i Sverige. Idag tas en halvsida i lokaltidningen upp av artikeln om "Länsblockflöjtsdagen som firades på Kulturskolan". Hade du inte heller hört talas om Länsblockflöjtsdagen? Blir inte det värsta krocken med både Marie Bebådelsedag, Våffeldagen OCH
den viktiga flöjtdagen?! Och varför heter det Marie Bebådelsedag när kvinnan bevisligen hade det vackra namnet Maria?!

Nämnda dag tog mej i alla fall tillbaka på minnenas allé till den tid då jag spelade blockflöjt. Kan det ha varit från 2:an till 4:an kanske. På den tiden måste alla barn som ville spela instrument först "stå ut" med nått/några år blockflöjt. Det var som ett slags värdighets/uthållighetstest tror jag. Bara de som överlevde att spela "Hej sa Petronella i från Plaskeby, det är dags att fälla upp sitt paraply" tillsammans med 15 andra stackare med ostämda plastflöjter i 2 år och fortfarande hade kvar spelglädjen förärades att få lära sig spela gitarr och piano. Jag var en av dom som luften gick ur kan jag villigt erkänna. Spelade iaf träflöjt med syrran på mötena i några år sedan och det var ju ganska kul...

Jag minns att vår första läxa från flöjtlektionerna var att trycka så hårt över hålen så att vi fick märken på småfingrarna - så att vi liksom fysiskt skulle memorera var vi hade hålen och  lärde oss att hålla riktigt tätt. Senare försökte lära mej klarinett på egen hand...det var för svårt!

Jag skrev tidigare i den här bloggen om hur mamma och jag hanterade min svartsjuka när jag fick min lillasyster. Det lät ju inte så farligt - jag gjorde bara illa mej själv ... MEN igår fick jag höra av mamma vad det första jag gjorde med bäbis-syrran när hon kom hem från BB var: Jag gav henne en smäll rakt i ansiktet! Tjoff bara!
Till mitt försvar:
1. Jag var bara 1,5 år
2. Vi har knappt bråkat sedan dess. Ingen överdrift heller... Det går liksom inte att bråka med henne ;-)

PS  Syster Yster - jag vet att du kommer att klara av det bra - det som väntar nu! Luuv!

I år är det tydligen 50 år sedan dockan Barbie "föddes". Det påminner mej om min kära gamla Barbie. Tror förresten inte att det är en Barbie utan hennes lillasyster eller nått. Sprolla roll - jag och min syster lekte väääldigt mycket med våra "Barbies". Tror ganska säkert att vi fick dom 1971. Länge hade vi bara dessa 2. Sedan fick vi en tråkigare, lite större docka med långt brunt hår och tillhörande Ken-docka - att ha tillsammans. Men de var inte alls lika roliga att leka med. Tvillingdockorna vi fick (men med olika kläder) hade ledade knän och handleder och "riktiga" ögonfransar. Bara en sån sak!. Den tidstypiska kortkorta klänningen i plysch och spets, gröna ballerinaskor  och baddräkten följde med min docka. Långklänningen fick jag senare. Det gick mycket bra att bara ha en sån docka med ett ombyte. Tror att småtjejerna nu, som kanske har 15 liknande dockor inte alls blir lika fästa vid sina dockor...och definitivt inte lika rädd om dom. Cul fick låna den där dockan om hon var försiktig med den. Det var hon...förutom att hon ritade dit två prydliga A:n, i svart tusch, fram på långklänningen. A för Anarki - i dockhemmet?

Tvillingarna Sture (Sum och Culs farfar) och Sören ja. Här på en ännu mer ovanlig bild, för att vara från 30-talet - en busbild! De var riktigt livliga och busiga krabater. Det berättade deras mor för oss men även andra kunde intyga det. De kom på, i kortbyxeåldern, att de kunde skylla på varandra, eftersom de var  identiskt lika. Så om de hade gjort nått bus och mor Augusta frågade upp om vem som var den skyldige så sa de i kör: "Det var han!" och pekade på varandra. Mamman löste det på 30-talsvis - gav båda två stryk. Så gick det med den strategin...

När de blev lite äldre, på 40-talet, så gick de runt på "schtaan" och sålde lösnummer av lokaltidningen. "Köp Norra Västerbotten, läs om freden!" minns Sture att de  ropade 1945. Kan tänka mej att mer än en bil/cykelburen skelleftebo hajade till när de såg tidningspojken på 2 skilda ställen nästan samtidigt.

PS På baksidan av det här fotot så fanns en hälsning från moster Frida till Sture (på 23-årsdagen) med frågan om han kände igen sig (vitsig moster!). Och vänstra kvinnan på förra bilden var ganska lik Augusta, som sitter bredvid. Därför drog jag den vågade gissningen, i förra blogginlägget, att det är moster Frida, med Kameran, som var med på familjebilden. 

Ja, jag erkänner att jag blivit lite inspirerad av långfilmen "Maria Larssons eviga ögonblick"! Se den!

Lite om ett gammalt fotografi från Bs pappa Stures barndom. De bodde på Karlgård, Sörböle i Skellefteå. Sture hade 7 syskon, varav en av dom var hans tvilling Sören. Det är lätt att hitta igen dom på fotot, enäggstvillingarna, eller hur? B såg nästan exakt ut så där i den åldern åxå!

Det jag gillar med det här fotot är att det inte är taget i någon fotoateljé utan att det verkar nästan spontant. De har "ställt upp sej" i och för sig men i ett skogsbryn. Pappa Oskar verkar ha lite disciplinproblem med äldsta sonen Tore. Moster Frida (?) håller fast ena tvillingen och mamma Augusta, till höger, den andra.  Mellan dom kikar systrarna Siri och Karin fram. Tre syskon är ännu ej födda. Fotot är taget i mitten på 30-talet.    

Är lite slö idag och skriver bara bildtext. Sum och Cul var inte direkt bortskämda med mycket godis som barn. Såna där speciella lördagsgodispåsar fick de nästan bara av "motell och mobban" dvs min syster och hennes man. Det var så klart mycket uppskattat. De här 2 bilderna är tagna hemma hos dom. Det 1a i början på året och det 2a i slutet på samma år. Förnöjt smaskande barn vid båda tillfällena men lite slappare pose på det senare. En tidig Hello Kitty tröja pryder sonen minsann. Nana nana naaanaaa!

Nångång då och då, sedan flera år, har jag hört mina barn ropa "Shotgun!" när de varit på väg in i bilen. Ibland nästan i kör. Ibland bara den ena...varvid den andra stönat högt. Tydligen har de åxå ropat "Shotgun, no battle!" ibland. Jag har aldrig funderat närmare på det...konstigt nog. Man är väl ofta lite stressad just när man ska iväg med bilen. Och storebror har lärt lillasyster ett och annat från t ex datorspelens värld. Nu i helgen fick jag reda på "hela historien". Tänk vad lite "parenteserna" (föräldrarna) vet!:

När man ropar så är det bara ett sätt att säga "Pax framsätet!" eller  "Jag reserverar framsätet". Och "Shotgun, no battle!" ropar man  för att "blocka" den andra från att kunna ropa "Battle" för att via "Sten-sax-påse-kamp" ändå komma åt framsätet, när man varit 2a på att ropa Shotgun. 
 

Enligt "legenden" så kommer uttrycket från Vilda Västern-tiden när diligensföraren hade en vakt med gevär bredvid sej som beskyddade föraren och diligenspassagerarna. Lite efterforskningar visar dock på att det är mer troligt att det kommer från 1950-talets Vilda Västern filmer/serier  t ex Gunsmoke.

http://en.wikipedia.org/wiki/Riding_shotgun

Igår återsåg jag en gammal bekant! Det var otippat och hade hög nostalgifaktor. Vi var på Örjans kött och chark i Laggarberg för första gången. Det är en affär som koncentrerat sej på att sälja närproducerat kött men har en del andra varor åxå. Och hela inredningen var mer 1979 än 2009...om man säger så.

Den gamla bekantingen var ett oxhuvud i guld. Scans "reklam-tjurskalle" som fanns i varje ICA-affär förut. I mitten på 70-talet när min lillebror var i 1- eller 2-årsåldern och satt i kundvagnen på ICA  i Skelleftehamn så fick han syn på det där guld-oxhuvudet i naturlig storlek ovanför charken. Han pekade på det och utbrast glatt och storögt: "Pappa!"  

Mamma har berättat om första gången hon tog med honom på ICA sedan han börjat gå. Hon ställde ner honom i entrén för att hämta en kundvagn och när hon skulle lyfta upp honom i den så fanns han ingenstans. Han hade pinnat iväg på egen upptäcksfärd. Mammas första reaktion var: "Pojken är tokig!" Hon var nämligen så van med hur syrran och jag varit som små. Vi höll oss alltid alldeles bredvid henne och skulle aldrig kommit på tanken att bara springa iväg inne i en affär. Det är nog vanligare att vara som brorsan. Cul var som honom men Sum var faktiskt mer som moster och mor...så jag fick åxå lära om när yngsta barnet kom...

Fotot hittat! (från samma tillfälle men i mitt album denna gång, det förra var från syrrans)
Ni var ju fega på att gissa på dess utseendet"offentligt" men ni får se hur den opraktiska vagnen såg ut ändå - så snäll är jag haha!

Måste bara få lägga ut denna bild direkt efter den förra eftersom den är tagen på exakt samma plats som gårdagens foto men nu på sommaren, ett halvår senare . Mamma har sytt söta sommarklänningar till oss. Modet föreskrev väldigt korta kjolar/ klänningar när vi var små. .. Kortare än så där kan det nog inte bli ;-) Minns att jag gillade det där tyget och att det fanns kvar "stuvbitar" som vi sydde dockkläder etc  av. Farmor Greta tyckte om smycken och gav oss såna med jämna mellanrum. På fotot ser man våra guld-2-öringar som hon nyss gett oss. Jag använder min fortfarande ibland. Både farmor och mamma var numismatiker (samlar på gamla mynt och sedlar) på den tiden så det var ingen slump att vi just fick ett guldmyntsmycke. Kan ni räkna ut hur "dockvagnen" ser ut som jag drar och som man bara ser skuggan av? Det var nog en mycket tidig variant av "paraplyvagn" - alltså en enklare variant av sittvagn. Konstruktionen gjorde dock att barnet fick sitta bakåtlutat och bakåtvänt - inte populärt. Den hade iaf en leksaksratt för att roa barnet. Ska se om jag hittar ett foto på den så får vi se om ni gissade rätt på utseendet! En semla till den som hade mest rätt!    

En härlig vinterbild från vintern 66-67! Jag och lillasyster är ute med vår nya spark och kälke utanför "Riksbygget". Lovikka-vantar är högsta mode och man skymtar att lillasyster har såna där låga näbbstövlar (lappskor),  i renskinn, som var grymt halkiga. Men fina...med den vita "pälsen" och samebroderier. 

Snöhögen som skymtar bakom lillasyster - det var där vi gjorde vår värsting-snökoja en vinter när det var ännu mer snö (och vi var äldre) som jag bloggade om ganska nyligt.

Nu var det ett tag sedan jag listade några skelleftemål-ord till er! Här kommer en hel hög:

Ill-schnedut  (ill-on´)
Det  var jag mot läraren när jag fortsatte att hänga tvätt fast jag fläckade ner den (se gårdagens blogginlägg) . Lurigt elak. Göra något med en baktanke.  

De´ lönsch int!
Det lönar sej inte - Det är ingen idé. Ett uttryck som jag inte ens uppfattade som dialekt när vi flyttade hit men som jag snabbt insåg att ingen här förstod. "De lönsch int´ge han nån mössa. Har aldrig sett honom med nått på huvvet!"

Sjå dej !
Lugna dej, avvakta

Tvärlik
Liknar vid första blicken...inte sen (tvärsur, tvärfara är liknande ord - tvär = snabb ungefär)
"Oj va tvärlik hon var Lotta, såg du?" sa jag till dottern på stan nyligen. Cul förstod ju men...

Smågavut                           
Mindre begåvad (lengräddad)

Däri hållern!  (på gnäll´n!) 
På håret! Nära ögat!

Kasche
Kasse,  påse

Här finns mina tidigare ordlistor (Du kan lära dej ett helt nytt språk om du pluggar på dessa lite ;-)  :

http://mumelens.blogg.se/2008/october/ord-fran-norr-kapitel-3.html

http://mumelens.blogg.se/2008/september/de-a-som-lite-kul-a-slamsa.html