Ett av mina  tidiga barndomsminnen är från en färd med rissla. Jag kan ha varit max 5 år. Det var så klart på vintern och det var mörkt ute hos morfars i Björkhammar. Det var trångt i risslan, lillasyster var säkert åxå med. Vår yngsta morbror stod bak på risslan, på ett litet "trappsteg". Möjligtvis hade vi åxå facklor på risslan - men det kan lika gärna vara ett bildminne från någon Astrid Lindgren - film. Det var i alla fall mycket spännande och kul! Att åka i en stor träkälke dragen av en häst - vem tycker inte att det verkar hisnande?! Det skulle jag väldigt gärna göra om som vuxen. Men det är inte ofta man ser risslor nuförtiden. Senast jag såg en så var det en förnedrad rissla som fick tjäna som oversized blomlåda för ett  gäng pelargoner på en gård på landet. Nåja...bättre det än att bli kaffeved eller ruttna i en läckande lada.