För några dagar sedan när jag letade ett gammalt favoritrecept så snubblade jag över den här gamla favoritrecepthäftet. Den fanns hemma på Kallholmsberget redan när syrran och jag var i ...typ mellanstadieåldern (70-tal). Vi hittade en massa mumsiga favoritrecept i den som vi ofta bakade. Ibland skrev vi nån liten betygsättning” i marginalen”.  Cul har bakat en del ur den åxå...
Mandelhorn, finska pinnar,  chokladkakor (med hasselnötter), madame Pihlgrens kringlor, bondkakor, nötgifflar... Mmmm! Nu måste jag släppa detta innan jag ställer mej och bakar sju sorters kakor!  Björns farmor Augusta  -HON hade alltid 7 sorters kakor plus bullar/sockerkaka när vi hälsade på. Men så var hon född 1901 åxå...

Lite lustigt att det är Milda margarin som givit ut häftet med tanke på att vi är riktiga smörfantaster...

Här kommer 2 syrror hand i hand. Gillar den bilden. Vi är på båtsemester (som varje sommar) och är ute och går, hand i hand, på Holmön. Våra badrockar ser nya ut, de kommer att följa oss på båten Eva och sedan båten Amej tills den blåa färgen på min är betydligt blekare når på övre delen av låret. Jag har ju skrivit förut om hur länge vissa favoritkläder kunde få hänga med...

 Mamma var verkligen noga med att det inte skulle blåsa i våra öron. Finns knappt ett foto där vi inte har nån slags mössa. De där landskapsdräkt-inspirerade ”hättorna” på fotot var fina. Svåra att knyta själv för det röda snöret var i ett stycke minns jag.

I min och syrrans barnkammare (visst låter det lite tryggt och ombonat..det gamla ordet?) hängde dessa 2 tavlor.  Tills vi flyttade till huset och ville ha lite mer ”storflicksrum”. Men de hängde med från 68-73 i alla fall. Det var min moster som hade gjort dom åt oss. Min var den med ballongen. De är roliga/fina tycker jag. Fick syn på dom i helgen när jag var inne i vindsrummet här hemma.  

När jag var 7 år så fick jag ett fint frimärksalbum av min mamma. Givetvis fick min lillasyster det åxå. Mamma hade sparat en hel del frimärken, mest ostämplade(se ovan). De fick vi nu fick sätta in i de fina albumen som hade halvtransparenta fickor och mellanblad. Jag kunde sitta och titta i albumet på alla små detaljerade bilder då och då som både liten och lite äldre. När jag flyttade hemifrån så var det halvfyllt. Mamma har stuckit till oss fina frimärken under åren och ibland köper jag själv åxå när jag  ser några extra fina (se nedan). Albumet luktar lika gott fortfarande...Men nu är det faktiskt fullt sedan länge. Kanske dags att skaffa ett nytt?  Men det lär inte kosta 8,75 kr på Domus längre (ganska dyrt dock på 60-talet!)

Om några av frimärkena nedan. Det stora på familjen Bernadotte är, om jag minns rätt, Sveriges största frimärke genom tiderna. De med tv-barnprogram från förr/nu kunde jag inte motstå! De med rockmusikerna – jättefint häfte orört men sedan när man separerar dom blir det inte riktigt samma sak. Frimärkena till höger med svensk rokoko. De tyckte jag var så fina när jag var barn. Sedan jag läste jag att just det häftet fått nått internationellt (?) pris för att de var så fina. CZ Slania – frimärksgraverare i världsklass!

Som jag har berättat tidigare så jobbade min pappa på Bergqvists Mekaniska när jag var liten. Från början så låg det i ett hus i Riobacken i Yttre Ursviken men sedan så flyttades det till en gammal fabrik strax utanför Skelleftehamn (vid fd ”färjeläget”). De rustade upp huset och framför allt kontoret på övervåningen (och hall och mötesrum på bottenvåningen) blev riktigt modernt. Jag minns att jag gillade kontoret för att de gamla fönstrens bågformade överdel gav kontoret en häftig modern/klassisk känsla. Tyvärr är fotot från fabrikens ”baksida”. Det är finare ”från vattnet”. Läste nyss att huset är byggt ca 1900 och att det då var maskinhall i den gamla ångsågen.

Numera har de bytt namn till ARJE Sweden AB och flyttat till större lokaler närmare stan. Men jag minns fortfarande stället som” pappas jobb” – på 70-talet...

Lite coolt åxå att namnet ARJE fortfarande lever kvar även om de inte verkar tillverka pappas trimplan och styrningar till båtar längre. Men däckburarna är kvar...och såna minns jag att han ”ritade”.