Jag känner ett par som bor nere i hamnen. De bor på bottenvåningen i ett  hus som har bara ca 10 meter till kajen. Förra sommaren när han var ensam hemma och lite nyvaken stod och tomstirrade ut över vattnet så tornade ett stort, svenskt militärfartyg plötsligt upp sej utanför. Han tyckte att det täckte hela vardagsrumsfönstrets utsikt. Han kunde tydligt se soldaterna som stod uppställda på däck med sina automatvapen. Snabbare än de hann dra så fick han fram sin kamera och förevigade ögonblicket. De gled förbi majestätiskt långsamt så det var inte såå svårt. Senare skickade han ett mail till sin mor i Nya Zeeland och bifogade fotot. I mailet skrev han : "I Sverige så är det inte alltid bara polisen som kommer när man  gjort något dumt ("bad")..."

När Sum var i 8-årsåldern så var det en hel del trolldryckstillverkning här hemma. Han hade läst seriemagasinen om Asterix och Obelix och trolldrycken som Miraculix kokade ihop. Den som gjorde att man blev övermänskligt stark . Antar att sonen ville försöka knäcka hemligheten - hitta igen vilka ingredienser som ingick. Eller åtminstone leka att han lyckades röra ihop DEN trolldrycken. Diverse sörjiga , olikfärgade och nästan alltid odrickbara drycker kunde vi hitta både här och där i huset och på gården. Och när vi frågade honom, eller syrran, vad det var, så såg de  lätt irriterade ut samtidigt som de sa "trolldryck" så att vi  kände oss lite dumma över att vi inte fattade det på en gång.

Läs gärna mer här...om du har lust:  

http://user.tninet.se/~egx688x/desmgrna.htm

På ett möte förra veckan så kom en mycket söt och parant dam i sina bästa år (80-års åldern) fram till Cul och gav henne en studentpresent. Sedan tog hon upp en äggstor sten i röd granit från väskan (en helt vanlig småsten). Hon berättade att hon fått den av Cul när hon var riktigt liten. Sedan kunde hon inte bara kasta den eftersom hon fått den i present. Och hon har behållit den i alla år! Hon berättade för mej att när hon dammtorkar brukar hon se stenen och då tänker hon alltid på Cul. Då pratar vi ändå om en dam som har en hel del barn och barnbarn och ett fint hem med massor av fina prydnadssaker...och mitt i allt det - en vanlig sten. Det var rart tycker jag. Visar att det är tanken som räknas åxå.

Min chef, som kommer från Åre, berättade i veckan om n´Gunnar i Åre. Han har haft bilverkstad där "jämt "(och fortfarande). Alltid när man ska hämta sin bil på hans verkstad, oavsett vilket fel n´Gunnar lagat så svarar han sävligt följande när man frågar om priset: "Dä bli dyrrt de hänne...plus moms."

PS Kul att jämtarna också säger "n" framför mansnamn och "a" framför kvinnonamn för att ge personerna "bestämd form" (jämför "mannEN, kvinnAN). Trodde det var typiskt bara för Västerbotten.

Ett tidigt barndomsminne, från slutet av 60-talet,  har jag från när vi bodde kvar i hyreshuset i Klemensnäs. Det var proceduren vid hyresbetalningen. En kväll i månaden så bildades en liten kö nere i ett rum i källaren i hyreshuset. Syrran och jag tyckte att det var kul och lite spännande att följa med mamma dit ner då och stå i kö med henne. Längst fram i kön fanns ett bord och vid det satt farbror Sixten och tog emot hyreskontanterna och skrev in summan och sin signatur i allas hyresbok. Jag minns att det var två hela hundralappar som mamma lämnade ifrån sej, varje månad. Ungefär vid samma tid så vet jag att mamma fick samma summa, 200 kronor, i hushållskassa, (matpengar) av pappa. Då blev det ändå ofta över pengar till att köpa sy-hobby-grejer etc. Var de´ det man kallade för nålpengar, tro...

Min pappa är ju en riktigt busig luring, som jag tror tydligt har framgått i min blogg. Flera gånger när han har upplevt att försäljare har varit lite smådryga mot honom så har han köpt dubbelt upp av det han funderat på att köpa. Bara för att se reaktionen och knäppa dom på näsan lite. Det tillfälle jag minns tydligast var när jag var i övre tonåren och vi skulle flytta in i nya huset i Örviken. Pappa skulle åka och köpa en stor massiv ekbokhylla. En sån där med 2 inbyggda vitrinskåp som var populära då. Ett glasbord med världen målad i antik stil var de åxå sugen på. Dyyyra grejer och pappa kanske inte riktigt var klädd, den dan, som en som handlar sånt. Så möbelhandlaren var lite lagom nonchalant... Pappa köpte 2 bokhyllor och 2 glasbord, hehe! En kompis fick köpa den andra uppsättningen och försäljaren kanske lärde sej nått.

En annan kul grej som han roat sej med i alla år (antagligen fortfarande, ska fråga!) är att göra så här när han köper ost i den manuella ostdisken på affärerna: Han säger att han  vill ha en Cheddar eller Brie eller liknande. Expediten plockar fram en stor, rund ost och börjar måtta med kniven, kanske ungefär en åttondel av osten. Han låter henne flytta kniven några gånger, tills hon visar en fjärdedel av osten. Sedan när hon lyfter upp den mindre ostbiten (1/4 ost)  för att paketera den så ropar pappa till och säger med förvånad röst: "Nej! Den där får du behålla. Det är den andra biten jag vill ha."