På ett möte förra veckan så kom en mycket söt och parant dam i sina bästa år (80-års åldern) fram till Cul och gav henne en studentpresent. Sedan tog hon upp en äggstor sten i röd granit från väskan (en helt vanlig småsten). Hon berättade att hon fått den av Cul när hon var riktigt liten. Sedan kunde hon inte bara kasta den eftersom hon fått den i present. Och hon har behållit den i alla år! Hon berättade för mej att när hon dammtorkar brukar hon se stenen och då tänker hon alltid på Cul. Då pratar vi ändå om en dam som har en hel del barn och barnbarn och ett fint hem med massor av fina prydnadssaker...och mitt i allt det - en vanlig sten. Det var rart tycker jag. Visar att det är tanken som räknas åxå.