Simon påminde mej nyss om en händelse som vi tydligen berättat ofta för honom men som jag aldrig ens  tycker mej ha hört! TUR att barnen minns saker vi glömt och att den här bloggen finns som kan samla ihop allt som riskeras att glömmas! Nu till minnet: Simon är i 5 årsåldern* och jag och han är utomhus där vi möter en hund varvid Simon vänder sej till mej och säger ”Precis den där färgen vill jag ha på mina rostade bröd!”
Han var en liten precis finsmakare redan då, med andra ord.

*Antar att han var i den åldern för det är då det brukar komma en massa såna där klokroliga kommentarer..

Spel som vi kunde se Simon spela en hel del när han gick i "småskolan". Om han var riktigt snäll kunde Cecilia få lånspela lite på dom åxå. Bör väl kastas bort men jag fixade det inte vid senaste förrådstädningen. Kanske går lättare nu när jag "arkiverat" dom här på bloggen?

En liten text till en söt bild. Sum tyckte om att ”bygga” maskiner och typ fordon när han var liten. Säkert gör de flesta grabbar och en del tjejer det åxå. På bilden är han 3 år och har just byggt en ”bil” med hjälp av diverse stolar, bilar, stortraktorn och annat, i sitt rum på Skogsvägen,  i Skelleftehamn. Och på sej har han en av alla pyjamasar som moster (mottelen) gav honom. Minns att jag bloggade om pyjamasarna  för ett tag sedan men hittar inte den texten nu. DÅ letade jag denna bild men hittade inte den. ”...Och aldrig mötas de två” På huvudet har han en Kalle Anka keps (bakvänd, ful tyvärr) som min farmor köpte åt min bror när hon var i Amerika. I Sums säng ligger en Musse Pigg handdocka som han fick när han (och vi) var i Florida 1 år tidigare.  Och alla ser väl att upp-och-ner-vända bilar blir delar till ett slags fordon...eller vad det nu var han byggde just den dan. Många år innan Byggare-Bob fanns...

Sum visade för några dar sen en tecknad serie som han såg, på VHS-band hos sin dagmamma som 5-åring. Allt finns ju på nätet nu för tiden.  Jag fick se en del av ett avsnitt.  Serien heter Silver Fang och handlar om hunden Silver Fang och hans polare som blir värsta superhundarna som slåss mot superbjörnar. Jag blir förskräckt i efterskott över att lill-simpan fick se sånt tecknat. Det var väldigt våldsamma fighter mellan djuren...utan att gå in på detaljer. Det var bland de första animeserierna (japanskt tecknat) som visades på TV i Sverige. Man hör tydligt den japanska berättarrösten. Tanken slog mej att det kanske är därifrån (undermedvetet) som Sum fått sitt stora Japan-intresse. Präglades som 5-åring. Hmmm.

En annan tanke som slog mej var både komisk och hemsk. Året senare, när vi fått en lite ”ordentligare” dagmamma så blev Silver Fang dagmamman allvarligt attackerad, när hon sov. Hennes hund började då skälla och angripa förövaren. I tidningen stod det att hunden förmodligen räddade hennes liv. Hunden var så klart inspirerad av superhjältehundarna i Silver Fang ;-) Nä men allvarligt – en hund kan vara ett bra skydd ibland!

Samma dag som Sum visade de tecknade hundarna och jag spånade enligt ovan så var Silly, hunden, och jag ute i skogen. Silly är vanligtvis en mycket försiktig hund som sällan skäller. Plötsligt ser vi en person som bara står där i motionsspåret med näsan in mot snårskogen. När vi närmar oss ser jag hur händerna åker  mot byxlinningen. Jag hinner fundera om jag ska träffa på min första blottare. Just när vi ska passera vänder sej personen hastigt om och i en halv sekund är jag helt säker på att nått otäckt ska hända. Innan jag hinner tänka tanken klart så har Silly gjort ett (sken)utfall mot personen och ”morrskällt” argt. Det var ingen blottare men jag blev  nöjd  att hon reagerade så försvarsmässigt mot en person som uppträdde så skumt. Silver Fang Silly!

Sum var i 8 års åldern och vi var och hälsade på hans morfar och mormor i Örviken. Christer, en granne, hälsade på, där ute på gården.  Christer sa  till Sum att han var en trollkarl (jobbar på Rönnskär tror jag ;-)  och frågade sedan vad Sum gjorde.
"Jag letar paddor" svarade Sum.
"Men kolla! Visst är det en padda där borta vid trädet?" sa Christer.
Och mycket riktigt - på gräsmattan, under tallen, fanns plötsligt en stor, rälig padda som Sum så klart satte efter.

Den "framtrollade" paddan måste ha gjort intryck på buspojken eftersom han fortfarande minns och berättade det ca 15 år senare.   

Spiggletning i Vindhem, med morfar´s flytjackor

Så här i solbrännartider och när Aloe Vera produkter blivit så "inne" så måste jag få berätta om en sak som hände för ganska länge sedan. Sum var i 9-års åldern och han hade bränt sina axlar ganska rejält i solen, tyvärr. Året innan så hade jag fått ett Aloe vera-skott av en kompis och det hade vuxit till en stor kraftig planta. Av kompisen och andra hade jag hört att gelén som finns inne i de köttiga bladen på Aloe vera växten är bra mot solskadad, röd hud. Jag tog mej friheten att göra ett litet experiment. På Sums ena axel strök jag på Aloe vera gelé och på den andra axeln strök jag på Apotekets kräm mot solsveda. Sedan gick gossebarnet och sov. På morgonen dagen efter så var Aloe vera axeln inte längre röd utan såg helt normal ut. Apotek axeln såg däremot fortfarande ganska röd och ledsen ut. Ganska övertygande om du frågar mej. Kanske därför som sonen köpte hem x antal Aloe Vera tuber från Thailand i våras med så hög andel Aloe vera extrakt man kan få.

PS  Kompisen hade hittat sin Aloe Vera när hon var på semester i ett sydamerikanskt land. Det var otrolig växtkraft i den - Jag har fått huuur många skott som helst från min moderplanta. De finns utspridda hemma,hos kompisar och på jobbet.

Sum var i 7-årsåldern och följde sin pappa in på OK bensinstation/affär´n mitt i stan. Han hamnade en bit efter, kollade väl på alla grejer. Så ser han plötsligt hur en farbror tappar en tusenlapp! Gubben märker det inte utan går obekymrat vidare i butiken. Sum skyndar sej fram och plockar upp tusenlappen från golvet. Han springer efter farbrorn, knackar på hans rygg och säger: "Du tappade den här, därborta!"
"Tack ska du ha grabben!" flinar en helt annan gubbe mot honom, tar 1000-lappen och försvinner snabbt.

När barnen gick i "småskolan" uppstod en hel del roliga men märkliga uttryck hemma. "Kaninans" har jag redan nämnt. "Ond å" är ett annat. Uttalas "ondå". Det var Sum och Culs egna uttryck när saker gick snett för den andre. Betydde ungefär "Så synd då.." Fast på tvärtom-språket... Ja ni fattar.

Det hördes i huset bara för några dar sedan. Men det var länge sen sist!

När Sum börjat 2an så ville han inte gå på fritids längre.  När vi ville veta anledningen till att han ville sluta svarade han: "Jag vill ha min frihet" . Punkt.

Sonen på sitt första sommarlov ...där han fick smak på friheten kanske? Här retar han lillasyster över att han får va i gummibåten ensam, smaskandes på såna där snöflingechips (finns de längre?) alldeles nära morfars/mormors båt.

I förrgår, vid middagsbordet, berättade jag om den 6-åriga lilla hjältinnan som räddat sin äldre och tyngre kompis från att drunkna. Då fick vi höra nedanstående lilla historia från Sum. Jag tycker mej aldrig ha hört den förut så antagligen har han besparat sin mor den tills nu...

Sums klass, alla i 9-10-årsåldern var och badade i Sidsjön. Så fick några grabbar för sej att de skulle simma mellan 2 bryggor. Som det så ofta är - så var det längre och jobbigare än vad de trott. De var tvungna att simma i en vidare sväng för att hålla ut för vassdungarna. När de kommit kanske halvvägs så börjar Ante ropa att han inte orkar längre, med panik i rösten. Sum vänder tillbaka för att hjälpa/rädda honom. När Sum kommer fram till sin utmattade kompis så upptäcker de båda, förlägna men mest lättade, att de bottnar...
 

Sum och Ante

När Sum var i 8-årsåldern så var det en hel del trolldryckstillverkning här hemma. Han hade läst seriemagasinen om Asterix och Obelix och trolldrycken som Miraculix kokade ihop. Den som gjorde att man blev övermänskligt stark . Antar att sonen ville försöka knäcka hemligheten - hitta igen vilka ingredienser som ingick. Eller åtminstone leka att han lyckades röra ihop DEN trolldrycken. Diverse sörjiga , olikfärgade och nästan alltid odrickbara drycker kunde vi hitta både här och där i huset och på gården. Och när vi frågade honom, eller syrran, vad det var, så såg de  lätt irriterade ut samtidigt som de sa "trolldryck" så att vi  kände oss lite dumma över att vi inte fattade det på en gång.

Verkar som om Sum tycker att preskriptionstiden har gått ut för diverse bus som han gjort under skoltiden. För det har börjat sippra ut en del berättelser som vi aldrig hört förut. Nedanstående ”kom till oss” förra helgen i goda vänners sällskap.   

Han har inte haft svårt för sej i skolan men han har aldrig varit road av att läsa böcker. Speciellt inte ”på kommando”. Titta på böckerna på bilden ovan. Den överlägset tunnaste boken där – Gillis bonde från Ham – det var Sums favoritbok att recensera från mellanstadiet och framåt. Den är skriven av författaren till Sagan om Ringen trilogin men är endast på 100 sidor, med stor text och en del bilder..hehe. Och hur kunde han lyckas recensera den mer än en gång, undrar vän av ordning... Jo, så snart de hade en vikarie eller ny lärare som skulle ha dom att göra bokrecensioner så tog Sum fram ”Gillis bonde”. Vilken luring va?

Ännu lurigare skulle ju vara om han senare bara ”mythade ihop”, hittade på,  egna böcker och skrev  långa, inlevelsefulla recensioner  med alla de ingredienser som lärarna ville ha med.

När Sum var högst 5 år så fick han frågan om han ville se Björnes magasin varvid han snabbt svarade: "Björnes magasin? Det är för mesar."

Lite oväntad kommentar av en så ung tv-kritiker. Kan svaret finnas i att han fått några  VHS videoband av sin 12 år äldre morbror som hade en perfekt, rolig blandning av inspelade tecknade filmer? Allt från Doktor Snuggles till Inspector Gadget. Så slapp han se den mesiga björnen med sin stumme snigel välja tecknade filmer. Istället fick han se bra "tecknat" på en gång liksom...

Storstädade min sekretär nyligen och hittade instruktionsboken (se nedan) till vår förra bakmaskin. Den som vi hade när Sum gick i lågstadiet. Bara för några år sedan så avslöjade han hur han drygade ut veckopengen när han var i 8-årsåldern. Robin, en klasskompis, brukade komma förbi på mornarna så att de kunde följas till skolan. Han gillade skarpt vårt bakmaskinsbröd. Så då och då sålde Sum några purfärska mackor, för några kronor, till honom.  Alla nöjda...

För några månader sedan köpte vi vår andra bakmaskin. Det finns sämre dofter att väckas av än doften av nybakat bröd. Rekommenderas! Vi får väl hålla koll bara så att inte Sum öppnar lönn-bageri. HAha

Ha! Idag när jag städade mitt skrivbord så hittade jag en hel del gamla "skräpfoton". De hade inte platsat i nått album men tog ändå emot att slänga... Å där hittade jag det här suddiga fotot på Sum när han "klättrar i berg". Han ser ut att vara i 10-årsåldern. Garanterat här uppe på Södra berget. Så han hade det nog i sej redan då...att klättra. Notera lilla tygpåsen vid bältet. Hade det varit nu så hade det varit krita/talk där. Men det låg säkert spelkulor eller nått i den...då.

Det är ju Sums hobby/motion nu sen några år - att bouldra. Dvs klättra på klippblock och stenblock utan annan hjälp än sina muskler, teknik och vilja. Ej att förväxlas med bergsklättring. Han gör det just nu på Phi Phi öarna i Thailand. Mamman hoppas bara att det stämmer det han dyrt lovat - att de aldrig klättrar högt...bara svårt.

Från Wikipedia:

Bouldering

Bouldering är en gren av klättringssporten. Boulder kommer från engelska språket och betyder klippblock. Bouldering sker således oftast på klippblock och med en crashpad på marken som skydd vid fall. Klättringen består ofta av relativt få rörelser (moves) och den kan vara mer teknisk och atletisk än annan klättring. Då klippblocken oftast inte är mer än några meter höga (enligt Svenska klätterförbundet max 6 meter), bygger bouldering mer på styrka och teknik än uthållighet - något som delvis skiljer den från övrig klättring. Till skillnad från annan klättring kräver bouldering dessutom betydligt mindre utrustning; ett par klätterskor, en kritpåse med krita (magnesiumkarbonat), en crashpad, samt en borste att rengöra greppen med och du är redo att ge dig av.

Boulder har fått sitt namn från engelskans ord för stenblock. Klättraren väljer en väg upp över blocket, och denna väg kallas inom boulder för ett problem. Problemet/väggen är ca 3-4 meter hög kan innebära allt från en till flera förflyttningar beroende på hur många grepp och fotplaceringar som utnyttjas..

bra bild! - farligare än så här vill inte mammorna att det ska vara! ;-)

Är lite slö idag och skriver bara bildtext. Sum och Cul var inte direkt bortskämda med mycket godis som barn. Såna där speciella lördagsgodispåsar fick de nästan bara av "motell och mobban" dvs min syster och hennes man. Det var så klart mycket uppskattat. De här 2 bilderna är tagna hemma hos dom. Det 1a i början på året och det 2a i slutet på samma år. Förnöjt smaskande barn vid båda tillfällena men lite slappare pose på det senare. En tidig Hello Kitty tröja pryder sonen minsann. Nana nana naaanaaa!

Jag kommer ihåg 1a gången jag hörde sonen uttrycka en åsikt om att en tjej var snygg. Han var i 12-års åldern och tjejen var Nina Persson i the Cardigans. Det var ju lätt att hålla med. Jag tycker fortfarande att hon är mycket söt och charmig!  Har glömt fråga vad sonen tycker...

Vi var och lyssnade på dom, den sommaren, på Gatufesten. Deras Gran Turismo-skiva hade kommit ut och de var som störst(?). Cul var bara 8 år så det kändes bra med muren runt Karl XII-statyn som vi kunde luta oss mot/stå på.

Ni känner igen deras hit i videon här nedan. Där ser hon dock mer farlig än snäll ut oftast....hmmm..

Ända sedan Sum gick i småskolan så har vi fnissat åt hans roliga sätt att räkna upp saker: Att han sagt  t ex: "Han hade säkert 5-4 bollar" eller "Det blir klart på fredag...torsdag nån gång". Han har dessutom varit "dagvill" och haft svårt att hålla koll på vilken veckodag eller tom månad som olika saker inträffat/ska inträffa. Han har ju en yr mor att "släkta på" ..men ändå. Som han själv sa idag när vi pratade om det här - så kulminerade nog denna roande egenhet i gymnasiet. Nu var det (tyvärr) några år sedan vi fick reta honom för baklängesordning och luddiga tidsuppfattningar...