Sum visade för några dar sen en tecknad serie som han såg, på VHS-band hos sin dagmamma som 5-åring. Allt finns ju på nätet nu för tiden.  Jag fick se en del av ett avsnitt.  Serien heter Silver Fang och handlar om hunden Silver Fang och hans polare som blir värsta superhundarna som slåss mot superbjörnar. Jag blir förskräckt i efterskott över att lill-simpan fick se sånt tecknat. Det var väldigt våldsamma fighter mellan djuren...utan att gå in på detaljer. Det var bland de första animeserierna (japanskt tecknat) som visades på TV i Sverige. Man hör tydligt den japanska berättarrösten. Tanken slog mej att det kanske är därifrån (undermedvetet) som Sum fått sitt stora Japan-intresse. Präglades som 5-åring. Hmmm.

En annan tanke som slog mej var både komisk och hemsk. Året senare, när vi fått en lite ”ordentligare” dagmamma så blev Silver Fang dagmamman allvarligt attackerad, när hon sov. Hennes hund började då skälla och angripa förövaren. I tidningen stod det att hunden förmodligen räddade hennes liv. Hunden var så klart inspirerad av superhjältehundarna i Silver Fang ;-) Nä men allvarligt – en hund kan vara ett bra skydd ibland!

Samma dag som Sum visade de tecknade hundarna och jag spånade enligt ovan så var Silly, hunden, och jag ute i skogen. Silly är vanligtvis en mycket försiktig hund som sällan skäller. Plötsligt ser vi en person som bara står där i motionsspåret med näsan in mot snårskogen. När vi närmar oss ser jag hur händerna åker  mot byxlinningen. Jag hinner fundera om jag ska träffa på min första blottare. Just när vi ska passera vänder sej personen hastigt om och i en halv sekund är jag helt säker på att nått otäckt ska hända. Innan jag hinner tänka tanken klart så har Silly gjort ett (sken)utfall mot personen och ”morrskällt” argt. Det var ingen blottare men jag blev  nöjd  att hon reagerade så försvarsmässigt mot en person som uppträdde så skumt. Silver Fang Silly!