Jag tror att det var någongång på 40/50-talet som det populärt att köpa flygfotografier på den egna gården. Som man sedan ramade in och stolt satte upp i ”finrummet”. Har läst om det för inte så länge sedan. Det här fotot satt hemma hos morfar och mormor. Det minns jag tydligt. Där ser man Björkhammar, deras ”bondgård” 2 mil norr om Skellefteå. Mellan byarna Ostvik och Byske. Det som var extra kul med bilden är att familjens, då 4, barn syns på bilden.  Åtminstone om man ser bilden i lite bättre upplösning och storlek. De står där i korsningen mellan ladugårds”stigen” och vägen och kikar upp mot flygplanet och skuggar sina ögon med händerna.  Antagligen var det inte så ofta som ett flygplan flög över lilla Björkhammar. De ser mer ut som grindstolpar i detta format tyvärr.

Jag minns att någon berättade att de 2 bostadshusen suttit ihop tidigare.  I huset till höger bodde  en annan familj. I den del av ”la´gårn” som låg närmast bostadshuset så fanns det en liten bostadsdel där drängen och pigan bodde när mamma var liten. Tyvärr syns den inte på flygfotot. Jag minns att den hade en vitmålad ”farstu” med lite snickarglädje men drängar/pigor avskaffades väl där nångång på 50-talet så jag har inget minne av att folk bodde där när jag var liten. Tack och lov.

Minnesgoda läsare minns att jag  har berättat ett barndomsminne som mamma har angående drängen. Riks-14 (sedan E4an) gick några 100 meter utom bild till vänster på fotot.

En liten text till en söt bild. Sum tyckte om att ”bygga” maskiner och typ fordon när han var liten. Säkert gör de flesta grabbar och en del tjejer det åxå. På bilden är han 3 år och har just byggt en ”bil” med hjälp av diverse stolar, bilar, stortraktorn och annat, i sitt rum på Skogsvägen,  i Skelleftehamn. Och på sej har han en av alla pyjamasar som moster (mottelen) gav honom. Minns att jag bloggade om pyjamasarna  för ett tag sedan men hittar inte den texten nu. DÅ letade jag denna bild men hittade inte den. ”...Och aldrig mötas de två” På huvudet har han en Kalle Anka keps (bakvänd, ful tyvärr) som min farmor köpte åt min bror när hon var i Amerika. I Sums säng ligger en Musse Pigg handdocka som han fick när han (och vi) var i Florida 1 år tidigare.  Och alla ser väl att upp-och-ner-vända bilar blir delar till ett slags fordon...eller vad det nu var han byggde just den dan. Många år innan Byggare-Bob fanns...

Ja...inte vet jag...men Cul  skulle knappast ha velat leka med dessa städgrejer när hon var liten. Inte jag heller. 300 kr för att leka att man städar!? Då kan man lika gärna hjälpa till och städa på riktigt. Eller vänta! Är det de leksakstillverkaren vill att barnet ska göra? Med ergonomiskt, rätt höjd och storlek på städvagnen. Neee!  

Inte helt otippat återfinns dessutom dessa attiraljer på ”tjejsidorna” i  leksaksbroshyren. Kommentar överflödig.

För nån dag sedan så kom jag plötsligt att tänka på en enkel ”lek” som mamma lärde oss när vi var små. Antagligen en gammal lek som hon lekt som barn. Det som krävdes var en lite kraftigare tråd, t ex ”björntråd” och en lite större, stadigare knapp, t ex en rockknapp. Sedan sviker mej minnet lite men man skulle så klart trä tråden (60 cm?) genom två av hålen och sedan knyta ihop tråden i andra änden. Det rolig bestod i att liksom få spinn, snurr på knappen med hjälp av tråden.Vi tvinnade den först och sedan drog och släppte man efter, rytmiskt.  När man väl fått fart på den blev det liksom en viss stuns i tråden som gick mellan ens 2 pekfingrar. Satt man ner knappen (hjulet) mot en bordskiva fick man ett ljud. Snacka om enkel och billig leksak! Känner på mej att den leken är riktigt gammal! OM jag får influensan och blir hemma rastlös så tror jag att jag ska återuppleva gamla minnen och göra mej den leksaken. Familjen kommer att tro att jag feberyrar, hihi! (om de ej hunnit läsa detta;-)   
 
Denna lek ska ej förväxlas med den mer kända och mer avancerade leken med trådar där vi byggde kaffekopp med fat och Eiffelltornet med trådar mellan händernas fingrar. De avancerade  var man tvungen att vara 2 för att klara av. Oskyldig sysselsättning på rasterna på mellanstadiet...

Jag har skrivit en hel del om min farmor och farfar redan. MEN eftersom jag bara var 6 år när min farfar dog så har jag inget direkt minne av min farfar och farmor tillsammans.  Tyvärr. Desto gladare blev jag då jag snubblade över det härhär fotografiet i pappas ”tonårsalbum”.  Farfar var ofta ute i sin fiskebåt på söndagarna och fiskade (nä, de var inga kyrkobesökare). Den här söndan har han fått me Greta, sin fru. De ser så glada ut. Jag har ju hört att farfar var en ”spelevink” som gillade att härma folk och skämta men farmor gillade inte kameror. Jag minns att hon var väldigt snabb att vända ryggen till eller sätta upp en hand eller tom tallrik för att slippa bli fotad. Antagligen var hon så redan vid tiden för det här fotots tillkomst och det är därför som farfar håller fast henne. Kanske är det pappa som är fotografen?

PS Jämför med det allvarliga ateljefotot på farfar :-)
Ganska så säkert är det Burvikshällorna i bakgrunden.

Bubbelgum! Det kallades tuggummi ofta när jag var liten! Det hör man inte ofta nu va? Jag kommer ihåg sorten ”Bugg”. De var rosa och hade en längstgående skåra så att man kunde dela ett med sin bästis. Och på den tiden så hände det nog rätt ofta. Då hade man en mer minimalistisk syn på snask-inmundigande. Bugg hade ett ganska kraftigt tuggmotstånd och jag tror att de var ganska lätta att göra bubblor med åxå. Gör man det längre?...ingen förlust kanske. Om jag minns rätt så var det med Bugg som det följde en liten ”seriestrip” i 4-färg. Minns tyvärr inte vilken serie...eller om de varierade. Senare följde det med tatueringar. Men bara i färgerna svart, blågrönt och rött. Det var mycket vatten och hårt tryck som behövdes. Vill minnas att de satt fast ganska bra. Bättre än de mer ovanpåliggande, plastiga 4-färgstryck som mina barn fick på 90-talet.

Måste åxå skriva en rad om ”hockeypulvret”. Ett salmiak/salt-smakande  pulver som såldes i små halvgenomskinliga flaskor med röd ”napp”. De var tidiga 2-i-1 Kinderägg eftersom man sedan kunde ha nappflaskan till sin docka...

Förra veckan när någon på jobbet öppnade och stängde kylskåpsdörren så kände man tydligt en otrevlig doft. Jag utbrast till de runt fikabordet: ”Usch, kände ni kväften från kylskåpet!?” Så snart jag sagt det så insåg jag att jag använt ett ord som de knappast hört förut så jag skyndade mej att förklara dialektordet ”kväft”. Det är en illaluktande ”luktpuff”. Arbetskompisen, från Vännäs, som brukar känna igen mina dialektord från Skellefteå, hade aldrig hört talas om ordet. Men i helgen var hennes 85-åriga mor på besök och det visade sig att ordet fanns i södra Västerbotten åxå fast mamman hade inte hört det ordet på lääänge.

Det finns ett liknande ord: Det är ordet ”gååva”- Det använder man när något  luktar illa - när det liksom osar odör med hjälp av t ex värme. Det kan även gåååva (strålningsvärme) från en kamin. Så från en nysläppt kodynga eller gödselstack (dyng-kas) skulle det mycket väl kunna gååva. Samtidigt som man genom det öppna köksfönstret får in en ”sur-kväft” från en mjölkkanna utanför, innehållande gammal mjölk.

PS  Gååva kände fd Vännäsbon igen, på en gång, men i Vännäs uttalas det så klart gööva.

Tidigare ordlistor på "bondska"