Därför är självbetjäning på macken bra :..(


(Örkeljunga)


Som sagt...vilket jag nämnt några gånger - min farfar drev BP-macken i Bureå när jag var liten (och långt före det också). Han körde taxi (skolskjuts?) ett tag samtidigt som han hade macken. Ibland blev det lite körigt att hinna med båda.. Folk i Bureå påstår att de några gånger mötte taxibilen med en liten pojke vid ratten. En som var så liten så att han syntes under bilrattens överdel. Då lär han ändå ha suttit på några kuddar eller va det var. Det var min far...


Nå, åter till farfar. Jag har tyvärr inte så många minnen runt honom eftersom han dog när jag var 5 år. Några små minnesfragment har jag i alla fall. Jag minns när vi var i deras sommarstuga i Burvik och han hade fiskat och visade oss några ålar som han hade i en plasthink med vatten utanför stugan. Det var skräckblandad förtjusning att se dom slingra sej runt varandra därnere i hinkvattnet. Jag minns åxå hans ljusgrå fiskebåt som vi mötte ibland ute på fjärden och i Storsladan och Lillsladan (vikar - deras stuga låg i Lillsladan).


När de hälsade på hemma hos oss så fick vi krypa upp i hans knä och han tog fram sin stora portmonä - en sån där som man vek upp som ett dragspel. Sedan sa han åt mej och min syster att vi fick plocka ur alla "brunören" dvs alla kopparmynt med valören 1-öre, 2-öre och 5-öre. Det kunde bli ett rejält tillskott till barnbörsen ibland. Minns åxå att vi fick fina klistermärken och mascotgubbar av den roliga BP-gubben i gröna kläder...från macken.


Farfar var social och pratsam, gillade att skämta och härma folk...kanske var det därför som han gärna själv tankade bilarna åt sina kunder och kanske var det därför som han fick en stor hjärntumör ovanför luktcentrat. Jag minns när han bodde hemma hos oss som konvalescent i 2 veckor. Att vi barn låg och sympati-vilade och pratade med honom. Och hans 2-färgade medicinampuller som låg i köket. Jag minns åxå dagen när jag och min syster busade och hoppade i soffan och hur pappa kom hem och in i vardagsrummet och sa åt oss strängt att sluta (ovanligt), hur allvarlig han såg ut och att han sa att farfar dött (i sviterna av hjärntumören). Han blev bara 54 år gammal.
 


  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0