Syrran visade 2 plastmappar nu när vi var där och hälsade på. I den ena hade hon sparat alla teckningar hon fått av systerdottern Cul och i den andra de hon fått av systersonen Sum. Det fanns mycket roligt, häftigt och gulligt där. Frågan är om inte denna teckning av sonen ändå tog priset för mest fantasifulla! "Fisk transport" står det på helikoptern.

 

Min farmor älskade att ha sommarblommor i sommarstugan i Burvik. Logiskt kanske. Vid dörren hade hon, i flera år, en gammal barnvagn som hon hade arrangerat blommor i. Det var väldigt fint förstås men jag minns att jag tänkte redan då, som barn, att det var lite ”ogott” att en så fin, typ antik, barnvagn skulle stå utomhus och agera blomsterlåda. Jag har sett det hemma hos fler åxå. Tyvärr har jag inte haft något foto på vagnen. Men så i veckan fick jag plötsligt syn på den - I Sundsvalls tidning. Exakt samma vagn! Och enligt Britt-Marie Lundström, läsaren som skickat in bilden, så är den modellen från 1915 ungefär. För det är hennes mor i vagnen och hon var född 1914. Så nog var vagnen antik alltid. Vi får väl hoppas att det finns x antal av dessa redan på museum eller på annat sätt dokumenterade. För de är fina, tycker jag. Tror dock att sittkomforten i dom var obefintlig. Fjädring = 0. Och omöjlig att ligga i eftersom den var trappformad - fötterna längst ner.. Som barn tyckte jag att  dockor hellre kunde fått nyttja den än några pelargoner och lobelior.

En kompis, som har en virkad Odd Molly kavaj, inte så olik plaggen på bilderna, tyckte att jag skulle blogga om de här virkade kapporna. Så nu gör jag det. Min ”handarbetstokiga” farmor virkade dom åt mej och min syster. Fotot är taget 1967 i en park i Umeå. Modet var kort-kort minsann. På den nedre bilden är det 2-åriga Cul som har en av kapporna på sej. Det syns tydligt att farmor har skarvat kappan på längden så att den kunde användas längre. Praktiskt.   

"Ett litet extra tips, gör ett hål i botten på den tomma burken så sjunker den fortare." (Texten ovan)

När jag fick denna bild i ett mail nyligen så känner jag att jag vill skriva om det igen, lite utförligare; Att man bara ”dumpade” sopor i havet förut. Har nämnt det i ett blogginlägg tidigare. Jag har  tidiga barndomsminnen av att pappa sänkte våra hushållssopor, på båten, med hjälp av några stenar i soppåsen. Detta skedde alltid när vi var långt ut från land med vår lilla träbåt (på 60-talet). Några soptunnor i hamnarna fanns det inte. Enda trösten är  väl att förpackningshysterin  inte var så utbredd på 60-talet.  Så det var nog inte såna mängder  eller farliga sopor som hamnade på havets botten.  Inte från vår båt i alla fall ;-) Och ölburkarna var av plåt – inte aluminium, på den tiden. Lite bättre.

Nuförtiden ska man vara på en riktigt fiiin OCH snäll klädaffär för att, på nåder, få med sej ens en sketen massproducerat svart plastgalge. Detta  även om man köpt nått riktigt dyrt. Förr så...ja..en bild säger mer än tusen ord. Se på bilden ovan. Några gamla, nästan vackra, galgar som finns hemma hos oss. Man anar yrkesskickligheten och tiden det tagit att få fram en dylik. Böjträ och limträ med  två sorters träslag. Alla affärer med självaktning hade sitt namn och ort på galgen. Varje gång kunden sedan tog fram och hängde bort plagget så blev de påminda om var de köpt de snygga kläderna. Smart. Jag tror faktiskt att det skulle kunna vara något att ta upp igen för klädaffärer.  

PS Den ljusblå, plastbandsklädda får följa med på ett hörn bara för att den hängt med sedan jag var typ 1 år :-)