Hört från syrrans, då 5-åriga, son förra vintern: "Ja sa på dagis att jag hade en fyrhjuling men ja tjo int dom hörde de fö ingen sa Waouw..."

Min pappa var i 6-årsåldern och kom hem till huset i Burvik med ett elakt jack i överläppen. En (annan) buspojke hade kastat en vass sten rakt i ansiktet på honom. Herbert, farsgubben, bestämde att besöket hos läkaren, inne i Bureå, kunde vänta till morgondagen. Då skulle han ju ändå dit och köra mjölkbil... Sagt och gjort. Läkare/sköterska tyckte lite synd om pojken eftersom det tar mindre ont att sy just när man skadat sej än dagen efter. De frågade om det gjorde ont och han svarade tappert: "He schwii nalta."

Översättning: Det svider lite.

Både Cul och Sum har tagit fram/skaffat skridskor denna vinter. Kul tycker jag. Det påminner mej dock om några skräckfyllda minuter mot slutet av det förra århundradet. Cul var 6 år och min syster och hennes man var här och hälsade på. En kväll kom vi på att vi ville ut och gå upp mot Södra berget. Barnen ville absolut åka inlines (rullskridskor). På väg upp gick det ju bra...även om de fick kämpa lite. När vi var längst upp vid slalomparkeringen så blev de less på vårat sega "prata-och-promenera-tempo". "Nu åker vi i förväg!" skrek de plötsligt. Och blev sedan tillfälligt döva när vi ropade efter dom att de inte fick åka iväg själv eftersom det var en så brant backe. När vi 4, utan inlines, kommit halvspringande fram till krönet av brantaste delen såg vi iaf inga barn i stort behov av bandage och plåster. Phew! De hade lyckats stå på benen nerför den branta Mogatan!

Fotot är taget på väg upp, den kvällen. Man anar i bakgrunden hur brant backen är. Cul var oväntat duktig på inlines redan från 3-årsåldern (lånade brorsans) Hon fick in drivet i både inlines och skridskor som värsta hockeyspelaren på en gång. Ingen vet vems gener DET kom ifrån. Pappan är ju gammal skateboardare iofs (balansen).

Ett roligt minne från när jag var i förskoleåldern: Syrran och jag blev sjuka i mässlingen en vårvinter. Vecka nummer 2 så kände vi oss tämligen friska men vi fick inte gå ut än utan var tvungna att vara inne "i lugn och ro". Booooring! Och ute lyste solen så lockande. Jag gick in till mamma-å-pappas sovrum och drog fram en stol till fönstret. Sedan hämtade jag Nivea-burken och smörjde in ansiktet med den vita, feta  krämen. Jag ställde mej på knä på stolen och satte igång solandet, lutande mot fönsterbrädan och med näsan nästan ända mot det stängda fönstret. Länge satt jag så. Jag skulle bli sååå brun å fin (eller INTE;-)

Ni minns väl den runda, mörkblå Nivea-burken? Det var väl i stort sett den enda hudkräm som fanns länge...kändes det som. Såg på nätet att burken sett ut så sedan 1925! Och tydligen finns den i handeln  fortfarande!

På tal om Inre Ursviksskolan igen - Det finns en bärbuske...som inte är så vanlig längre. När jag nångång ser en så´n så tänker jag på pojkarna på den skolan. På höstarna tyckte de nämligen att det var jättekul att kasta de där oranga bären på tjejerna. Och vi sprang antagligen omkring som fån och illskrek och gjorde det ännu roligare för dom...

Jag minns åxå att jag, på min korta väg till skolan, passerade en fotboll-gräsplan som var omgärdad av ett sånt där grönt metall-nät-stängsel. Jag tyckte det var en rolig känsla att gå och dra högra handen längs stängslet så att fingrarna liksom domnade bort. Mindre kul var att småfingrarna blev alldeles smutsiga... Nåja jag fick väl nynna på den då populära "Feeeeem smutsiga små fingrar på en smutsig liten hand. Sååå går det nästan alltid när man rört med dom i sand!" - om Fröken fick syn på dom...

Och på tal om att storgråta...-När Sum var liten så var han för det mesta nöjd och lättroad. Det var med andra ord inte så ofta som han var så där riktigt jätteledsen som småbarn kan bli. Antagligen var det därför som jag tog fotot nedan. Jag  ville minnas hur han såg ut när han blev "sån". Jag minns att min mamma tyckte att det var märkligt att jag ville ha ett sånt foto i albumet...och att jag ens kommit på tanken att ta det. Men det är klart - när hon växte upp så fotograferade man sällan och när man gjorde det så var man oftast uppklädd och leende...eller för all del ängsligt allvarlig.

Dottern kom hem från Hälsingland igår och berättade att dom rullat sej i snön efter bastubad. Det påminde oss om en av barnens favoritsysselsättningarna när Linus, Emma och Ludde från Skellefteå hälsade på. - När det var vinter med tillhörande snö... Då bastade alla 5 tills de var riktigt varma. Sedan sprang de ut i snön och upp på vår berghäll. Där gällde de att rulla nerför hällen och ut på den snötäckta gräsmattan. Den som klarade flest varv vann. Simon lär ha tagit rekordet på över 20 varv...men Ludde låg inte långt efter.

De tävlade alltid i flera omgångar, och drog in en del snö, så de brukade lägga ut handdukar hela vägen från badrummet till altandörren så de inte skulle halka...de söta barfotingarna!

Vintern är en underskattad årstid!

Cul är lik sin far - gillar att åka karuseller, berg-och-dal-banor osv. När hon var 9 år var vi på Disneyland i Paris. När hon insåg att hennes längd var några få centimeter under den längd som "behövdes" för att man skulle få åka med de häftigaste åkattraktionerna blev hon mycket besviken. Hur ofta är man på Disneyland liksom? Tänk...om hon haft en pappa som kom på att det gick att få med henne,  på det roliga, om hon hade en hög hatt på sej och gick snett bakom pappan...Tänk om!  

Ett glatt barn är ett snällt barn...

När syster och jag var små så fick vi vår morbrors gamla, "första läsebok". Den var tryckt i slutet på 50-talet.  Den kändes klart gammeldags redan då, när vi fick den,  i början av 70-talet. Den hade vi mycket roligt med och nu, snart 40 år senare, så har min 9-åriga systerdotter den på sitt rum och läser i den ibland. För även om den börjar enkelt - med att lära ut alla bokstäver -  så har den riktigt bra berättelser mot slutet . Så det så.

Om det var något ämne som jag hade svårt för i skolan så var det matematiken. Jag har förstått så här efteråt att jag hade extra otur som gick i grundskolan just på 70-talet. Det är ökänt för sin flumpedagogik vad gäller matematik. Den traditionella matten ersattes med "mängdlära". Den gick ut på att man skulle "ringa in element ". Be mej inte förklara pliiiz! Jag lämnar med varm hand över till kåsören  Kjell Swanberg och hans fina översikt över mattepedagogikens utveckling under andra hälften av 1900-talet (samt bild nedan).

1950-talet
En bonde sålde en säck potatis för tjugo kronor. Produktionskostnaderna var 4/5 av priset. Hur stor var vinsten?

1960-talet
En bonde sålde en säck potatis för tjugo kronor. Produktionskostnaderna var 16 kronor. Var snäll och räkna ut vinsten.

1970-talet
En jordbrukare sålde mängden A potatis för penningmängden B. B är en mängd, som lyder regeln B är en krona. Rita 20 små streck (///////////////////) för att beskriva mängden B, en för varje krona. I den mängd C, som beskriver produktionskostnader borde finnas 16 små sträck (////////////////). Rita nu en bild av gruppen C som är en delmängd av mängden B och uppge mängden D som ger svar på frågan: Hur stor är den mängd som beskriver vinsten?

1980-talet
En jordbrukare säljer en säck potatis för tjugo kronor. Produktionskostnaderna var 4/5 av priset, vilket gör 16 kronor. Vinsten är alltså 1/5 vilket gör 4 kronor. Stryk under ordet potatis, och diskutera det med dina kamrater.

Syrran och jag hade en liten lördagstradition nån/några vintrar: Vi gick, över isen, till badhuset och sen på hemvägen gick vi förbi Örjans Special och köpte en Japp som vi delade på. Vi pratar 70-tal här, så det fanns inte 2-pack utan vi delade på EN Japp. Räckte bra(då för tiden)!

Örjans Special var en sån där affär som knappt finns längre. De hade allt från omoderna barnkläder (redan då!) till fula prydnadssaker plus, som sagt, lite godis bakom en glasskärm. Den drevs av ett äldre par som bodde i lägenheten ovanför.

Jag har förresten mer att berätta om isarna från när jag var liten. Isvägarna (det var faktiskt TVÅ!) från Kallholmsberget till Skelleftehamn var tom traktorplogade. Vilken service va! Några vintrar när isen frös till utan att bli alltför knottrig och det sedan kom några cm nysnö så kom syrran, jag och några kompisar på att skotta, med en smal snöskovel en massa kringelikrok-stigar på Kurjan-isen. Sedan åkte vi på dom, så snabbt vi kunde, på skridskor. Kul! Vi skottade åxå upp en egen liten plan där vi tränade in vackra (?!) isdanser. Det var en häftig känsla första gången jag fixade en någorlunda snygg piruett.

En mer häftig is-lek var när syrran och jag tillsammans med några killkompisar gick ut på havsisen utanför Kallholmsberget med en bob-kälke och en liten presenning som vi hade som segel. Så testade vi att åka isjakt a la amatör. Vi blev förvånade över vilken hög hastighet den kom upp i. Det måste vara en riktigt rolig sport!

Jag har ett mycket tidigt barndomsminne, från nån av vargavintrarna i slutet av 60-talet ,när det var kallt, så länge, så att man dristade sej att ploga väg över isen till Finland! Det är ju som smalast där, i Kvarken, men ändå. Jag minns att jag satt i baksätet och var ganska rädd...och att jag tyckte det tog tid , över till Gamla Karlbeby(?), även om bilarna körde betydligt fortare än en båt.   

Det var ganska mäktigt i bland att bo så nära havet på vintern. Ibland kunde man höra sent på kvällen eller vakna mitt i natten av att det liksom sjöng i isen. Tror det var när det blev kallare... Och när man var ute på den kunde det också liksom bångna och bubbla långt där under. En vinter sågade de ut stora stycken av isen och ställde uppe på isen för att komma åt att muddra precis vid "infarten" till Kurjan. Minns att jag tyckte att de var vackra, de ljusblå, skimrande isblocken som var nästan 1 meter tjocka.