Moooooogatan ner

Både Cul och Sum har tagit fram/skaffat skridskor denna vinter. Kul tycker jag. Det påminner mej dock om några skräckfyllda minuter mot slutet av det förra århundradet. Cul var 6 år och min syster och hennes man var här och hälsade på. En kväll kom vi på att vi ville ut och gå upp mot Södra berget. Barnen ville absolut åka inlines (rullskridskor). På väg upp gick det ju bra...även om de fick kämpa lite. När vi var längst upp vid slalomparkeringen så blev de less på vårat sega "prata-och-promenera-tempo". "Nu åker vi i förväg!" skrek de plötsligt. Och blev sedan tillfälligt döva när vi ropade efter dom att de inte fick åka iväg själv eftersom det var en så brant backe. När vi 4, utan inlines, kommit halvspringande fram till krönet av brantaste delen såg vi iaf inga barn i stort behov av bandage och plåster. Phew! De hade lyckats stå på benen nerför den branta Mogatan!


Fotot är taget på väg upp, den kvällen. Man anar i bakgrunden hur brant backen är. Cul var oväntat duktig på inlines redan från 3-årsåldern (lånade brorsans) Hon fick in drivet i både inlines och skridskor som värsta hockeyspelaren på en gång. Ingen vet vems gener DET kom ifrån. Pappan är ju gammal skateboardare iofs (balansen).


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0