Min farmor hade en trevlig hobby (av flera) – hon samlade på dockor. Men inte ”lekdockor” utan såna där lite mindre dockor som var klädda i typiska kläder för landet eller landskapet. Souvernirdockor kallas de kanske? Samlingen växte för varje ny utlandssemester eller inrikestripp. Jag minns hennes stora inglasade vitrinskåp som var proppfullt med fina dockor från alla olika håll och kanter. Det var roligt att stå och beundra dom genom glaset. Det måste säkert ha varit 20-30 stycken? Speciellt minns jag ett dansande flamenco-par som var lite större än de andra.

När farmor dog så skingrades dockorna. De delades upp mellan barn och barnbarn. Jag fick en söt docka med flätor. Antagligen tyckte mamma och pappa att det var passande eftersom jag hade flätor ”jämt” under några år. Det var nog en av de finare svenska dockorna åxå. När jag äntligen fick ”hålla” i den och ofint nog lyfte på hennes kjol så upptäckte jag att farmor skrivit ”Dalarna, Bodadräkt  30 19/64 10”.  Inköpt 30 oktober 1964 antagligen..

Nu står hon i mitt vitrinskåp, den fina dalkullan. Undrar om hon saknar sina internationella dockvänner. I mitt skåp är det mest porslin och 2 andra  helt vanliga porslinsdockor nämligen.  

Haha...tror att jag kanske fick en förklaring i veckan på hur det kom sej att jag kunde tro, som barn, att nybyggda ”höghuset i Skellefteå var FN-skyskrapan. Se i länk nedan:

http://mumelens.blogg.se/2008/february/lysande-mumelen.html

Hittade nämligen detta gamla foto, på internet, på ovan nämnda hus – Expolarishuset.
Kolla in flaggorna på rad utanfor osv. Kändes som en liten förklaring för mej iaf...- "Högt" hus med landsflaggor på rad utanför = FN.

Jag har ju skrivit flera inlägg om dialektord från Skellefteå. Idag ska jag skriva om ord från min barndom som inte är dialekt utan mer ord som har ”gått ur tiden”.

Förra vecka så inventerade jag mina vinterkläder och insåg att jag behövde nya termosbyxor. Så snart jag tänkt ordet så insåg jag att det ordet har jag inte hört på flera, flera år. Det heter täckbyxor eller liknande numera. Jag har testat och säger man termosbyxor till ungdomar så ser de väldigt brydda ut. De ser väl framför sig byxor med väl tilltagna fickor för termos-flaskor?

Min mamma kallade våra strumpbyxor, såna där lite tjockare, färgglada, ribbstickade som småflickor har, för damasker. Det ordet har jag fortfarande svårt att inte använda. Ingen under 45 år fattar vad jag menar..hehe

Det finns 2 färger som jag ofta hörde omnämnas som barn men säkert inte hört på 30 år nu: Brandgul och grisskär (eller bara skär). Ja ni yngre kan säkert räkna ut att det är orange och rosa jag menar?

Jag avslutar med ett roligt ord som min pappa hördes använda (och gör så än) om personer som är lite...kraftiga:  ”Han jer som fulle skjorta!”
Underbart!