Min farmor hade en trevlig hobby (av flera) – hon samlade på dockor. Men inte ”lekdockor” utan såna där lite mindre dockor som var klädda i typiska kläder för landet eller landskapet. Souvernirdockor kallas de kanske? Samlingen växte för varje ny utlandssemester eller inrikestripp. Jag minns hennes stora inglasade vitrinskåp som var proppfullt med fina dockor från alla olika håll och kanter. Det var roligt att stå och beundra dom genom glaset. Det måste säkert ha varit 20-30 stycken? Speciellt minns jag ett dansande flamenco-par som var lite större än de andra.

När farmor dog så skingrades dockorna. De delades upp mellan barn och barnbarn. Jag fick en söt docka med flätor. Antagligen tyckte mamma och pappa att det var passande eftersom jag hade flätor ”jämt” under några år. Det var nog en av de finare svenska dockorna åxå. När jag äntligen fick ”hålla” i den och ofint nog lyfte på hennes kjol så upptäckte jag att farmor skrivit ”Dalarna, Bodadräkt  30 19/64 10”.  Inköpt 30 oktober 1964 antagligen..

Nu står hon i mitt vitrinskåp, den fina dalkullan. Undrar om hon saknar sina internationella dockvänner. I mitt skåp är det mest porslin och 2 andra  helt vanliga porslinsdockor nämligen.