Brostat bröd hette det då
Simon påminde mej nyss om en händelse som vi tydligen berättat ofta för honom men som jag aldrig ens tycker mej ha hört! TUR att barnen minns saker vi glömt och att den här bloggen finns som kan samla ihop allt som riskeras att glömmas! Nu till minnet: Simon är i 5 årsåldern* och jag och han är utomhus där vi möter en hund varvid Simon vänder sej till mej och säger ”Precis den där färgen vill jag ha på mina rostade bröd!”
Han var en liten precis finsmakare redan då, med andra ord.
*Antar att han var i den åldern för det är då det brukar komma en massa såna där klokroliga kommentarer..
Haha, vi hade en hund, Rasmus, som hade precis den färgen. Enda gången vi haft hund eftersom jag inte är en hund-människa,utan det var egentligen Erikas. En blandras, jättevacker. MEN han var yschig, vild och bet min kompis. Så det blev en enkel till veterinären...tyvärr. Vi grät en dag men sen gick det bättre och bättre...men han såg faktiskt ut som en toast. Med knorr på svansen.
:-)