Igår återsåg jag en gammal bekant! Det var otippat och hade hög nostalgifaktor. Vi var på Örjans kött och chark i Laggarberg för första gången. Det är en affär som koncentrerat sej på att sälja närproducerat kött men har en del andra varor åxå. Och hela inredningen var mer 1979 än 2009...om man säger så.

Den gamla bekantingen var ett oxhuvud i guld. Scans "reklam-tjurskalle" som fanns i varje ICA-affär förut. I mitten på 70-talet när min lillebror var i 1- eller 2-årsåldern och satt i kundvagnen på ICA  i Skelleftehamn så fick han syn på det där guld-oxhuvudet i naturlig storlek ovanför charken. Han pekade på det och utbrast glatt och storögt: "Pappa!"  

Mamma har berättat om första gången hon tog med honom på ICA sedan han börjat gå. Hon ställde ner honom i entrén för att hämta en kundvagn och när hon skulle lyfta upp honom i den så fanns han ingenstans. Han hade pinnat iväg på egen upptäcksfärd. Mammas första reaktion var: "Pojken är tokig!" Hon var nämligen så van med hur syrran och jag varit som små. Vi höll oss alltid alldeles bredvid henne och skulle aldrig kommit på tanken att bara springa iväg inne i en affär. Det är nog vanligare att vara som brorsan. Cul var som honom men Sum var faktiskt mer som moster och mor...så jag fick åxå lära om när yngsta barnet kom...