Nu ska jag prata gammal radioapparat igen (3e gången på 2 månader?) Men nu pratar vi min barndoms stora, tunga (25 kg?) radioapparat med egen radiomöbel. Den stod i vardagsrummet så länge som vi bodde i lägenhet. I huset på Kallholmsberget fick den en mer undanskymd plats - då skaffade pappa modernare stereogrejer. Jag minns tydligt att den hade en oemotståndlig dragningskraft på mej och min syster. Dels för att man kunde vrida på de 2 stora rattarna och få fram en massa olika sorts musik och utländskt tal samtidigt som "nålen" rörde sej förbi stadsnamn som Moscow, Paris, Brussels, Stockholm. Men åxå för att det var så roligt att trycka på de brunbeiga och benvita stora tangenterna i mitten. Vi lekte att vi skrev på skrivmaskin (innan vi fick vår Facit) eller räknade på räknemaskin. Otroligt att den höll i "alla år" för vårt flitiga knapprande! Pappa skulle aldrig tagit med den på jobbet att ha som en rolig inredningsdetalj på sitt rum, på 90-talet. En DUM försäljare fick ögon för den och "lurade" honom att kastbyta den mot en laptopdator .

Lite extrainfo om fotot bara: Lillasyrrans dopdag (1a;-). Mormor håller i henne, morfar tittar på och farmor håller i mej. Farfar jobbade antagligen på sin BP-mack (mer om det sen). Radion i bakgrunden. De små prydnadsdjuren på radion är sälar (!) gjorda i sälskinn.