Jag har alltid varit svag för ljudet av en bas.  Ståbas eller elbas...spelar ingen roll. Ståbasen är vackrare att se på men elbas låter maffigare.  

Pappa har berättat att han blev  "tvångsvärvad" av byns bagare till att spela i hans dansorkester. Det borde ha varit i början av 50-talet när pappa var i yngre tonåren. Bagar´n ville att pappa skulle spela just  ståbas.  Den fick han låna av honom. Det gjorde tydligen väääldigt ont i fingrarna efter en kvälls spelning.  Men det var säkert kul åxå!

Bekräftelse av hur smärtsamt det är att traktera det vackra instrumentet med det coola ljudet: Klicka här.
PS  Minnesgoda läsare minns att pappa anföll den förre bagaren med en tegelsten. Man kan säga att han kom bättre överens med hans efterträdare... ;-)

Dansbanan på Byggnäsudden alldeles utanför Burvik. Där spelade pappa antagligen oftast. Där var det fortfarande dans, åtminstone på midsommar, på 70 (80?)-talet  minns jag.