När min pappa var 3 år så kom han en morgon strosande till bageriet mitt i byn, inte alls långt hemifrån. Bagar´n, som hette Sjöstedt, satt ute på bron och vilade/solade efter morgonens slit i bageriet. Så fick karln för sig att han skulle reta ovan nämnda 3-åring. Det borde han inte ha gjort... Lillpojken gick runt hushörnet, hittade en halv tegelsten, gick tillbaka till bron och släppte resolut tegelstenen rakt i huvudet på bagar´n. Det gick bra...men bagar´n påminde pappa om händelsen, roat, under hela hans uppväxt.

Nästa bagare i byn hade pappa ett helt annat sorts samarbete med...men det får jag berätta om nån annan gång...