Jag är ingen hjärnforskare, som ni vet, men jag la märke till en udda sak när vi var i USA... Sum var 2,5 år då och vi åkte runt på flera "måste-grejer" som man bara ska göra när man är i Florida. När vi frågade Sum, ofta under videofilmning, om vad han hade gjort den dagen så berättade han om det som han varit med om ca 1 dygn tidigare. Det var precis som om hans barnhjärna behövde sova på saken - sortera alla intryck och smälta dom - innan han kunde prata om dom. 2 exempel: När vi hade varit på Disneworld och sett alla Disney figurerna och åkt roliga karuseller osv och frågade honom, på kvällen, vad han tyckte om det så började han med en 2årings entusiasm berätta om en liten, fjantig karusell som han åkt utanför ett snabbköp dagen innan. När vi hade varit till Seaworld och sett gigantiska späckhuggare som gjorde konster och hoppade upp ur vattnet och gjorde magplask som stänkte ner alla på främsta raderna så pratade han med inlevelse om det en dag senare när vi frågade vad han tyckte om Epcot ("alla länder" komprimerade runt en sjö) som vi varit på den dagen. Osv.

Jag har redan berättat om hans Skalman-sovstil när han var yngre (och än?) - att han kunde somna var som helst och sov hur hårt som helst. Det hände upprepade gånger i Florida. När vi var på Seaworld, efter späckhuggarna, så skulle vi gå ner i en tunnel som var gjord av plexiglas och låg i botten på en stor hajbassäng. Lagom tills vi stått i kö klart så somnade han som en stock och missade alla coola hajar som cirkulerade ovanför våra huvuden. På Disney hittade jag en cool månraket-berg-o-dal-bana för barn som jag tänkte att vi 2 kunde åka när de andra 6 åkte häftigare åkattraktioner. Sum tyckte åxå den såg kul ut...högt däruppe. Men i kön till den så somnade han hårt och han har garanterat inga minnen från den månfärden.

(Det gick liksom inte komma ur kön heller utan det var bara att stå kvar med en sovande son på axeln och sedan försöka sätta honom sov-skönt i mitt knä under åkturen)