Ända sedan Simpan var lill-liten så har han sovit väldigt hårt. Vi kallade honom skämtsamt Skalman ibland. Ni vet, Skalmans mat- och sovklocka. När den ringer och står på sovdags så somnar Skalman och INGENTING kan få honom att vakna förrän han sovit klart. Precis så var Simpan åxå. Förutom att han sov ca 3 timmar ute i vagnen tills han var 2,5 år så sov han hårt vid alla andra tillfällen åxå.

2 tillfällen som jag speciellt kommer ihåg:

Tillfälle 1: Barnens far (dadelen) och jag  skulle iväg på nått kul i 2 dar och skulle få lämna Simpan och Cul hos några kompisar. Simpan var i 5 års åldern då. Hemma så kom han gärna och la sig i vår säng ibland under senare delen av natten. Den här natten, hos kompisarna, hade han gjort det åxå, utan att dom märkt det. Han hade lagt sej längst ner i sängens fotända och under det ihoprullade överkastet. På morgonen, när de andra 3 barnen steg upp, så undrade de var Simpan var. Det gjorde föräldrarna (våra kompisar) åxå, med stigande oro. De letade överallt i hela huset och ropade hans namn. Inte ett spår...Till slut hittade de honom i alla fall, sött sovandes under överkastet...Lill-Skalman!

Tillfälle 2: Simon var 3 år och vi hade varit hos kompisar där han hade somnat på deras dubbelsäng under kvällen. När det var dags att gå hem klädde vi honom, bar ner honom till en paraplyvagn (ingen sufflett) och gick hem i snöblandat regn - allt utan att han gjorde en min av att vara på väg att vakna!