Mamma jobbade som servitris på Sandbergs konditori inne i ”schtaan”. Pappa hade börjat komma dit och fika. En dag hade han beställt kaffe och bulle, vid bordet, och när mamma sa att det kostade 1 krona och 10 öre så räckte pappa fram en krona och en ny blank 5-öring som han misstog för en krona.
”Det är jämt” sa han lite stolt och flirtigt.
Egentligen hade han ju gett 5 öre för lite (och inte lika mycket dricks som hela fikat kostade, som han trodde).
”Jahaaa...tack!” svarade mamma lite klurigt och tog emot betalningen och gick till nästa bord.
De pratade lite mer senare och det kom fram att hon hade lite problem med sin bil.

När hon kom ut från konditoriet efter arbetsdagens slut så stod pappa där ute, lutad mot sin bil. Han hade tänkt hjälpa henne med bilen och hade fixat reservdelar. Och på den vägen är det...de är fortfarande ett fint par snart 50 år senare.

PS Frågar ni pappa så var det inte alls så att han gav 5 öre för lite utan mamma som flirtade tillbaka så snart hon fick den rejäla dricksen ( i den tidens pengavärde). Vi lär aldrig få veta vem som har rätt. Huvudsaken att de blev kära – annars hade jag och många fler inte funnits!

Asakoshop, närmast till höger där Sandbergs konditori låg, i början av 60-talet, på Nygatan (numera gågata). Rikscityhuset, det höga huset bakom finns ännu kvar, samt tegelhuset till höger, Statt. Längst bort till vänster skymtar St Olov kyrkan där inläggets par gifte sig senare.