När man börjar komma upp i min höga ålder är det ganska kul att upptäcka prylar som inte ändrat utseende så mycket sedan jag var liten. Jag påmindes om det igår när jag stötte på den här orienteringsskärmen med tillhörande ”symbolklämma” (eller va den kan tänkas heta). De har nog inte ändrat sej just alls på 30 år!

Orientering var för övrigt det jag tyckte mest om på gymnastiklektionerna. Ja det minns ni väl – att det inte hette idrott på den tiden utan gymnastik? Märkligt men sant eftersom vi redan då bara hade regelrätt gymnastik med plint och barr osv några ynka procent av alla gymnastiklektioner.

Men åter till orientering. Det var ganska otippat att jag tyckte att det var så kul eftersom jag, i stadsmiljö, har ett ytterst rudimentärt lokalsinne. Och om jag är på väg, säg söderut efter en okänd gågata och kommer ut från en affär så ”vill” jag alltid fortsätta norrut när jag kommer ut på gatan igen. Så har det alltid varit.  Men i skogen blev jag liksom skärpt på ett annat sätt och tyckte det var jättekul att leta rätt på skärmarna i skogen och att försöka läsa kartan och naturen. Jag trivs i och för sig bättre i skogen än ”på stan” – KAN ju ha lite med det att göra åxå.

Vi hade en udda typ av orientering ibland på vår skola. Kanske förekom på alla skolor?... Det var när många klasser hade orientering samtidigt. Då stod lärare utplacerade lite här och var i skogen. När vi kom fram till dom skulle vi peka ut var på kartan vi trodde att vi var. Läraren mätade sedan med en linjal hur många millimeter fel man pekade ut. De sammanlagda ”fel-millimetrarna” sammanställdes sedan för att avgöra vem som vann, kom 2a, 3a osv.  Vid ett sånt tillfälle så skulle vi alla samlas runt en ishockeyrink (på hösten så det var bara grus i rinken) några dagar senare. De som orienterat bäst fick komma fram och hämta medaljer och nålar. Jag var så ovan att vara aktuell för ”prispallsplats” i samband med idrottsprestation så när jag skulle gå fram och ta emot min medalj/nål så blev jag blyg och fumlig och tappade den i gruset. Jag tittade runt men såg den ingenstans och gick snabbt tillbaka till min plats. Jag minns att jag återvände på rasten för att leta mitt pris men jag tror tyvärr inte att jag hittade det. Där tog min idrottskarriär slut.