Min mammas farmor Karin och hennes man Anders hade 10 barn om jag inte minns fel. När folk frågade Karin hur de kunde klara av att  hålla så många barn med mat så svarade hon alltid: "Gu´ fö´ barna å ve ätta utve dem!"*.  

Som om det var det mest självklara i världen men ändå med humor. I like!

Till farmoderns mer udda sidor hörde att hon koppade folk... Gulligare då är mammas andra barndomsminne av henne (1940-tal) - att hon alltid gjorde zzzrbtar (pruttpussar) på sina barnbarns händer när de träffades.

*översatt: Gud föder barnen och vi äter bredvid dom.

Morfar är född 1911 så citatet kan vara från det årtiondet...Målningen är åxå från 1910-talet.
Tänk att de hade pelargoner i köksfönstret redan på 1910-talet!