Cul hade en svart-vit dvärgkanin som hette Snusen. Den var väl inte speciellt kul...inte för oss andra i alla fall. Men den gav upphov till en del roliga uttryck som levde kvar flera år efter dess död. Om vi ville säga nått som uttryckte känslan ”Det struntar väl jag i!” eller "Strunta i det du!" så sa vi i stället ”Bry kanin!!”. Och som ett slags förstärkningsord (svordom light?) använde barnen/vi  ”Kaninans!!” ensamt eller i en mening. Snacka om extremt lokala ord!