Både Cul och Sum har pratat en hel del i sömnen under sin uppväxt. Cul har nog varit snäppet ”värre” faktiskt. Gemensamt för dom båda är att de oftast låter som om det är bråttom med nått: ”Ja! Vänta på mej! Jag är där strax!” Och att de ofta låter glada. När Cul tränade truppgymnastik och jag följde med på tävlingar i Strömsund, Hultsfred osv så snäll-retade småtjejerna Cul för hennes nattprat. Vi låg ju trångt - som packade sillar - i sovsäckar, i klassrum, på såna resor.

För kanske ett år sedan skrämde Cul nästan ihjäl sin storebror, enligt honom själv. Han gick in i Culs rum, mitt i natten, för att låna en bärbar dator. Cul satte sej upp direkt och tittade på honom med oseende ögon och sa nått på ”drömspråk” med arg, hög röst. Såååå jämnt är hon inte glad, i sömnen ;-)