Pappa har berättat att när han var liten, på 40-talet,  så hade han ett sommarjobb som jag inte tror att vi är många som skulle vilja ha. De rensade strömming. Vill minnas att han beskrivit hur de hade en speciell teknik med att bl a vira inälvorna runt pekfingret....Fort skulle det gå.   Tänk er lukten och kladdigheten dag efter dag!

Lönen per kilo rensad ströming höjdes från  2,5 till 5 öre under de somrar pappa jobbade där. De var ca 20 st som jobbade i salteriet - kvinnor och barn. De tömda strömmingslådorna skulle sköljas ur noggrant nere vid vattnet. Grabbarna hade inte lika bråttom att komma tillbaka upp till salteriet och ta nästa låda, som kvinnorna...

Jag hittade en text av Jack Lundström (pappan hade lanthandeln), något äldre än pappa,  som förklarade ovanligt utförligt vad jobbet gick ut på. Jag citerar:

" Mina första pengar förtjänade jag genom att "jila", gäla strömming som var
en viktig proteinkälla under kriget. Det går c:a 20 strömmingar på ett kg.
Fiskstorleken beror på årstiden. För att gäla ett kilo strömming fick man två
och ett halvt öre.

(När man gälar strömming nyper man av huvudet och drar ut den tarm som
följer huvudet ut. Strömmingen saltades sedan i stora kar).

En dags träget arbete kunde för dem som var riktigt raska (Karin Pettersson)
ge en förtjänst på över 15 kr, vilket var mycket på den tiden. Själv lyckades
jag aldrig tjäna mer än 10-11 kronor."

Texten hittade jag på denna hemsida om ni vill läsa mer:
http://hem.passagen.se/burviks.by/

Jag minns fortfarande alla de silvriga laxfjällen som fastnat på bryggorna i Burvik och andra "barndomsbryggor" och som användes av både yrkesfiskare, fritidsfiskare OCH fritidsbåtar. Men mycket närmare än så har jag inte kommit fiskrens ;-)