Mamma hade en väninna som var konstnär. Hon blev tämligen känd sedan. Det bestämdes att jag och min syster skulle sitta modell för henne. Det såg vi fram emot själva åxå. Vad vi inte förstod var att det tog TID. Vi fick sitta still på en stol var sin dag - en HEL dag. Det är inte lätt när man är 8,5 och 6 år gamla. Resultatet blev tavlor på två mycket allvarliga flickor. "Vi ser ut som kor!" var vår spontana kommentar när vi blev ensamma med tavlorna. Lillasyster ser, om möjligt ännu sorgsnare ut, med sina stora, vackra ögon. Jag har en känsla av att hon inte skulle bli så glad på mej om jag flashade hennes tavla här. Så jag låter bli. Lorentz A.(som var kommunalråd i Skellefteå i många år (22!)) sa till mamma en gång att min syster och jag alltid såg så lyckliga ut. Hehe...han kanske menade live - jämfört med hur sura vi såg ut på tavlorna hemma hos oss?