Jag minns ett uppskattat inslag under mina grundskoleår. Det började nog redan i ettan. Det var att min fröken läste högt ur en spännande bok på morgonsamlingen varje dag. Jag har inget minne av att någon busade eller verkade ouppmärksam under läsningen. Alla satt i stället extra tysta och lyssnande. Hon läste för oss i kanske 10 minuter.

Den första boken som jag minns läste nog fröken Monika redan i ettan. Det var "Rasmus på luffen" av Astrid Lindgren. Den handlar om Rasmus, som rymmer från barnhemmet, och slår sej i hop med en snäll luffare. Jag minns hur sugen jag blev på "prickig-korv-smörgåsar" av att höra läsas ur den boken. Det åts en hel del såna i boken och det lät alltid lika gott. Salami säger vi kanske nu? Om ni inte läst boken så minns ni kanske Allan Edwalls underbara gestaltning av luffaren i filmen som kom senare.

Senare läste fröken "Mio min Mio" (åxå av Astrid Lindgren) och det var andlöst spännande. Riddar Kato - huuu! - som förtrollade folks hjärtan till sten. Tror knappt klasskamraterna ville vara hemma nån endaste dag  - för då missade man ju "ett avsnitt". Har även ett suddigt minne av en bok om en indianflicka och att det var mycket surr om majs i den boken (lät gott det med;-).

När vi kommit upp i mellanstadiet fick vi lyssna på fröken Agneta när hon läste ur "Jag är en varulvsunge" av Gunnel Linde. Den var lika spännande som titeln antyder men den var skriven med viss humor åxå. Och senare läste fröken "Ulrike och kriget" och "Ulrike och freden" av Vibeke Olsen (då 15 år!) som följer en 13-årig flicka i Tyskland under 2:a världskriget och därefter.

Givetvis lästes det fler böcker men de här är de jag kommer ihåg tydligast.  Jag hoppas att barnen fortfarande får höra sin lärare läsa högt, ur bra böcker, för dom! Mina barn fick det i alla fall.