När Cul var liten så hade de kommit på en ganska rolig och pedagogisk sak på hennes dagis.  Alla barn, på varje avdelning, hade en egen hemmagjord docka som liknade dom. Det var föräldrarnas ansvar att sy dockan. Jag som hade haft träslöjd hela högstadiet var väl inte sååå road av uppdraget. Jag vill dock minnas att resultatet blev en hyfsat fin docka som iaf Cul accepterade. Det var väldigt populärt med Waldorfdockor då (se foto) så det var väl ungefär den stilen dockorna hade. Det pedagogiska var iaf att på morgonsamlingen så fick alla barn sina dockor (och bara då). Dockorna till de barn som var sjuka eller lediga fick sitta i frökens knä  =  alla visste vilka barn som saknades den dan. Det var kanske åxå lite lugnande att hålla i den där hemgjorda dockan den där stunden..?