Ni har ju nyligen hört ett exempel på hur lättroade vi var som barn (indianerna på snöhögen). Lite senare när vi flyttat till Kallholmsberget så kom vi på en annan lek som roade oss i flera dagar. Då samlade syrran och jag ihop apelsin-omslagspapper. De var lite mer silkiga och statiska än va de är nuförtiden och vi hade upptäckt att om man gnuggade dom mot t ex dörrar så satt de uppe sedan. Vi lekte att vi jobbade på en cirkus och hade som ett av våra jobb att affischera med de där apelsinpappren. De var ju givetvis färggranna cirkusinbjudningar i vår lek. Huset vi bodde i var inte så stort men det hade många dörrar och man kunde gå/springa "runt" både på botten- och övervåningen. Det gjorde att vi fick känslan av att det var stort. -Om ni fattar - man kunde liksom gå runt i 8:or i huset, utan att behöva vända någonstans. Det gjorde cirkus-leken, och andra lekar, roligare. Fortfarande idag kan jag småle när jag ser ett apelsinpapper och minnas hur kul det var att jobba på cirkus några dar för länge sen...