Min farmors mor Ingeborg tänkte jag skriva lite om nu (medan jag kommer ihåg). Hennes levnadsöde har alltid fascinerat mej lite extra. Kanske på grund av fotografierna på henne och att hon dog så tragiskt. 

Hennes man föddes 1886 så hon var säkert född i slutet på 1800-talet hon me´. Farmor visade en gång ett album som Ingeborg ägt. Det märkliga var att albumet endast innehöll fotografier på Ingeborg och hennes vänninor i olika situationer och miljöer. Jag minns ett foto med en picknick på en äng t ex. Det var nog inte så vanligt, precis i början på 1900-talet. Kanske hade de turen att känna någon fotograf? Fina bilder var det åxå. Jag har undrat mer än en gång var det albumet tog vägen sedan. Fotot här ovan är så klart på Ingeborg. Jag gissar att hon inte är mer än 15 år, på det fotot. Några år senare gifte hon sej med Lars. Just den dagen när de skulle ta bröllopsfotot så hade Lars fått tandböld. Stackars Ingeborg (åxå)! Hon verkade ju tycka om att fotograferas. Men hon lät sej inte nedslås. Hon tog ett BRUD-foto - klarrt å betarrt. Se nedan. Kan man ana en viss fåfänga där? Eller en fantisilös fotograf? Hade inte brudgummen kunnat stå i profil, med den ej svullna kinden mot kameran, beundrande bruden? Men på den tiden skulle man nog stå, stelt uppställda, rättvända mot fotografen. 1916 föddes deras dotter Greta (min farmor) och nått år innan sonen Ingvar. När barnen var helt små blev Ingeborg svårt sjuk i tuberkulos, lungsot, och dog. De hade en barnflicka, Elin. Och på den tiden var man praktiska - Lars gifte sej med barnflickan som ju barnen redan kände väl och hon hittade ju i köket...

Jag har fortfarande  svaga barndomsminnen av det "äldre paret" som bodde på övervåningen i farfar och farmors hus i Bureå. Det var Lars och Elin. Lars var omtalad för att vara en riktig kraftkarl och han hade "händer stora som dasslock". Nångång under den första delen av 1900-talet när  korset/tuppen på Bureå kyrka skulle monteras upp så fick Lars uppdraget. Det var väl ingen nackdel att ha händer som gripklor på en ABB-robot om man skulle göra en sån sak. Jag får svindel när jag ibland passerar den mycket höga och branta kyrkspiran och tänker på att min farmors far balanserat längst däruppe.