Affektionsvärde kallas det visst
Känner mej lite ringrostig nu på att blogga. Har ju haft ett ovanligt långt uppehåll då vi varit på semester osv. Så jag startar med ett lättsamt, kort inlägg:
Detta är lampan som hängde i vår "barnkammare" i lägenheten i Klemensnäs när jag var lill-liten. Ja den hängde även i vårt rum (mitt å syrrans) i huset på Kallholmsberget. Och nu hänger den i "mitt" rum i huset i Örviken. Det som är ett gästrum nu. Lite coolt ändå att mamma behållit den i alla år och att den fortfarande, på nått sätt, både fyller sin funktion och är ganska fin. Eller är det bara i mina nostalgiska ögon kanske?
Nej, Mumelen, den är inte fin, den är vacker! Men det kanske också är nostalgi bakom den känslan... vad vet jag? Spelar det egentligen ngn roll? Vad är de "rätta" referenserna på vacker eller fin?
A.
nice! då är vi iaf TRE som gillar den; jag, du och min mamma. Du är klok som en bok!