Ursäkta MEJ som sällan behövde duka AV

När barnen var i "småskole-åldern" märkte vi att de allt oftare smet från matbordet innan alla ätit klart. Kompisar, lek, dator lockade.  Då kom vi på att den som lämnade middagsbordet utan att säga "Tack för maten, är jag ursäktad?"  fick duka av HELA matbordet. Det fungerade bra! MEN ganska snart kom barnen på knep för att lura varandra eller pappan att lämna bordet utan att ha sagt de nyss nämnda lösenorden. De kunde t ex börja resa sej från stolen långsamt...eller säga något som antydde att de var på väg. Allt för att få nån annan att glömma av sej och lämna bordet oursäktad.  Jag klarade mej oftast eftersom jag är en riktig låååångsam-ätare.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0