När vi ändå är inne på Culs dagis så påminner jag mej en händelse därifrån. Som även vittnar om hennes personlighet. Se på fotot ovan så anar ni en ganska rejäl höjdskillnad från stängslet ner till dagisbyggnaden. Det var en isig vinterdag och Cul (4 år) och några dagiskompisar tyckte att det var en bra idé att åka pulka/madrass i den backen. Och vem är först ut och satsar för fullt nerför backen? Cul så klart! Schmack! Rakt in i kortsidan av dagiset. När B kom och skulle hämta henne så var hon alldeles svullen och blå över näsan. Såg ut som en liten boxare. Fröknarna var förskräckta och sa att de genast förbjudit all pulkåkning i den backen.

Foto nedan är åxå från dagiset. Närheten till kyrkogården var kanske lätt depressivt men å andra sidan så hade de en egen skog och äng alldeles bredvid dagisgården! Varje år hade de skidtävling, där alla vann så klart. Culs mössa (Cul i mitten) har en egen historia. Hennes farmor skickade den till henne. Den var jättefin och hade jättemjuk  grå päls både utanpå och inuti. Bak på mössan fanns ett tygmärke med en kanin  och märket på mössan som var "Poor Rabbit". Tur att hon aldrig förstod sambandet...Cul som älskade kaniner. Levande alltså. Inte som mössa...