Man har ju hört uttrycket "det är som att svära i kyrkan". Här kommer en historia från min far om något liknande...

I mitten på 50-talet så jobbade pappa extra på sin fars bensinstation mitt i Bureå by. Tvärs över torget, 200 meter bort höll en herr Nilsson på med att tjära det "träfjällsklädda" kyrktaket/tornet. Till sin hjälp hade han en karl som kanske inte var "den vassaste pennan i pennskrinet" om man säger så... Han var helt enkelt lite trög. Nilsson blev less på att måsta upprepa allt han skrek till sin hantlangare att göra. Efter ett tag kunde pappa (och resten av byn?) tydligt höra hur han skrek från kyrktaket: "Men deö f-n (döv f-n), skicka upp mer tjära!" och liknande utrop. Kyrkoherden fick lov att ge herr Nilsson en tillsägelse minsann.