Min pappa har alltid haft den charmiga lilla egenheten att börja småspringa (samma som svengelska jogga) när han nästan är framme till dit han var på väg. Så har han gjort så länge jag kan minnas. Jag och min syster har båda uppmärksammat det. Nu berättade hon att hon kommit på sej med att göra precis likadant. Hon upptäckte det när de var i deras sommarstuga. Där har de en liten gårdsplan så ganska ofta går hon t ex mellan utedasset och stugan och då har hon funnit sej själv öka farten de sista metrarna. Och sedan hon berättade det har jag kommit på att jag aldrig kan gå uppför trapporna på jobbet utan att jag åxå småspringer då. Så vi har nog fått en rest av pappas "bråttom-i-slutet-gen" båda två. Jag ska studera lillebror noga nästa gång vi ses...  

PS Brorsan hörde av sej - han småspringer åxå hela tiden fast bara i trappor. Har förfinat tekniken så han kan springa uppför trappa med full kopp (kaffe?) utan problem.