Nu så här i älgjaktstider så påminner jag mej en händelse i 11-12-årsåldern. Vår klass skulle ut på en ornitolog-expedition. Ni vet - när man går ut i skogen väldigt tidigt på morgonen med kikare för att titta på fågellivet. Om jag inte minns helt fel så var vi ute i spenaten redan vid 6-tiden! Vi såg säkert en hel del fåglar den morgonen men det bestående minnet var att vi plötsligt stod öga mot öga med en stor, ståtlig älg! Den måste ha varit stendöv eller helt disträ för jag lovar dej att vi, även om vi 25 elever blivit tillsagda att vara tysta, knappast rörde oss ljudlöst. Vi som stod närmast var inte mer än 5 meter från det ståtliga djuret. Alla, inklusive älgen, stod blickstilla och tysta i några ögonblick sedan älgade djuret snabbt därifrån. Det roligaste var att så snart den var borta så började flera killar i klassen högröstat berätta vad de skulle ha gjort OM dom bara haft pappas gevär osv osv med sej. DÅ blev dom så väldigt morska de små grabbarna, hehe!