Dofter från förr, del 2

Och har jag skrivit om dofter hos farmor (farfar dog när jag var 6 år) så vill jag i rättvisans namn skriva lite om dofterna hos mormor och morfar åxå! Det finns ingen doft som kan få mej tillbaka till deras stora lantkök så snabbt som lukten av bränt kaffe. Mormor hade ofta lite för mycket på gång (prata t. ex;-) och glömde  kaffekannan med kokkaffe så att det kokade över på spisen. Sedan låg där förstås en vag doft av "fus-täva" dvs ladugårdslukt eftersom de hade mjölkkor. De hade åxå ett stort, kall-skafferi i anslutning till köket. Ett sånt som är så stort så att man kan gå in och stänga dörren och gå runt lite och titta på allt som ligger uppradat på hyllorna. Jag minns nästan exakt hur gott det luktade där även om jag knappt har känt den doften på över 20 år. Ett sånt skulle jag vilja ha nån gång! Det kanske inte ens kallas skafferi när det är så stort? Sval låter för modernt...



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0