Har ni tänkt på att det ofta är teknikprylarna och deras snabba utveckling som får en att känna sig gammal? Dels för att man inte hänger med i den nya tekniken ju äldre man blir. Men även för att saker som kändes high-tech när man var barn nu känns som museiföremål! Eller vänta lite...det bara inte känns så - de ÄR musei-föremål..

Ett litet exempel: När pappa fotograferade inomhus på vintern när jag var i förskoleåldern så använde han en kamera vars blixtaggregat såg ut ungefär som det nedan. Inne i reflektorn satte man fast den blå blixtkuben och den kunde blixtra 4 ggr. Man fick alltså vrida den ett kvarts varv innan man kunde ta nästa blixt-bild. Om jag inte minns helt fel. (japp! se nästa inlägg) Och de förbrukade ljusblå kuberna var lite kul att gå omkring och "äga" ett tag.