I stället för Samarin?
När jag var riktigt liten och klagade på magont så hade min mamma ett roligt litet knep. Och det hade i sin tur hennes mamma gjort med henne när hon var liten (tidigt 40-tal). Hon sa åt mej att lägga mej på sängen, på rygg. Sedan tog hon tag i mina ben och förde dom runt i cirklande rörelser,som om jag cyklade, på rygg, å så "rappade" hon följande ramsa flera gånger:
"Gå efter korna å gå efter korna å hopp över hagen å hopp över hagen
Spring efter gettrern å spring efter gettren å hopp över hagen å hopp över hagen å hopp över hagen."
När hon sa "hopp över hagen" så lyfte hon upp mej, i fötterna, så att bara övre delen av ryggen tog i underlaget. Och när hon rappade om getterna så gick allt mycket fortare -ramsan och rörelserna.
Det känns som om det där kan vara en riktigt gammal ramsa för att bota magont. Jag vet inte om det var en typisk placebo-effekt eller om det hjälpte till att få ut gaser ur magen - mitt starka minne är i alla fall att magontet nästan alltid gick över.
Givetvis fick mina barn även pröva på detta gamla bondknep mot kroppslig smärta. Det funkade som rolig lek i alla fall.
Ja, som vanligt påminner dina berättelser mycket om "mina".
Vi gjorde så här: Mor lyfte benen och sa: "Spring efter vatten, spring efter vatten, spring efter vatten; Ös i, ös i ös i. Spring hem igen, spring hem igen, spring hem igen, och tappa ur".Och efter sistnämnda "tappa ur" så släppte man benen rakt ner på sängen eller vilket underlag man nu hade.
Tilläggas bör att detta gjordes vad jag vet för att det framkallade mycket skratt, men vad vet man, i början kanske det var för gasernas skull. Jag har i alla fall också upprepat detta "rappande" med mina barn och deras barn och gör det fortfarande. (Kul det där med rappande för resten. Vi var föregångarna, eller hur?)
hehe tack! Och Japp! - Vi uppfann rappen! Den med snälla texter!
