Pappas kompis öppnade 4 meters porten till sin verkstad. En av sönerna hade lutat ett par järnstänger mot portens insida. De rasade nu mot Arne. En av dom träffade honom i huvudet och rev nästan loss ena örat. Det blödde ymnigt. Han satte sej i bilen och åkte in till stan. På parkeringen vid sjukhusets akutintag stod det på en skylt att man skulle betala parkeringsavgift. Arne hade inga mynt. Hans tröja var nu rejält nedblodad. Han gick lydigt fram till receptionsluckan och frågade om han kunde få växla mynt till parkeringen. Sköterskan sa förskräckt att det fick de ordna med sedan - han måste ju sys omedelbart! Arne försökte framhärda med att han "jett (måste) ju betal!" Men när sköterskan lovat att ordna med det så lät han sig läggas in.

Pappa träffade en bekant som berättade om en olycka som han nyligen varit med om. Han hade jobbat med en "knut-fräs" som fräste knutar till timrade hus. Plötsligt hade märlan (spindel?) släppt på drivbandet och slungats rakt in i hans öga. Hans kommentar till det var: "Tur he tog öga!" "Va!" tyckte pappa, "Det var väl sämsta stället?!" men killen menade att det hade ju kunnat ta i tinningen så han dog, eller nått. Nu blev han bara blind på ena ögat. Är det sånt som är norrländsk optimism??

"Tur he tog öga!" är sedan dess en stående kommentar från pappa om han t ex slår i huvudet..