I veckan fick jag höra ett nytt uttryck. Jag handhälsade på en kvinna i 70-årsåldern och då utbrast hon spontant: "Oj vilka barnmorskehänder du har!" Jag är mycket van att folk kommenterar att jag har så små händer (och dessutom tunna) men "barnmorskehänder" hade jag aldrig hört förut! Små händer var (är?) tydligen en stor tillgång i det yrket om man behöver in och...ja, ni vet...hjälpa till.  Jag kanske borde överväga att bli barnmorska? Jag är barnsligt förtjust i bäbisar och barn men å andra sidan - så snart jag ser ett tv-program som handlar om förlossningar så kommer jag på mej själv med att liksom sitta och hålla andan... Och sedan när allt går bra - bäbisen kommer ut och mår bra - så gråter jag av empati och lättrördhet. Jag är nog helt enkelt för blödig för att vara barnmorska...Synd kanske?