Sum hade ett helt underbart sött (jaja jag är hans mor!) talfel när han var kanske 1,5 år. Det gällde bara ETT ord dessutom. Han gillade ballonger och när han fick syn på en eller flera blev han så till sej så att när han då skulle säga ballong så kom detta ur hans mun: "bllllllllonger!" Och lilltungan gick som på en joddlare när alla "l" trängdes i munnen på honom. Gissa om vi försökte få honom att säga det ordet så ofta som möjligt bara för att få höra det? Allt för snart försvann han roliga uttal...kul så länge det varade.

Tror det var i samband med det här som vi kallade honom Simporom-pom-pom som oftast (Simpan från början)

Tack Cul som påminde mej om denna!...fast du inte ens var född då (hört den en å annan gång förstås..)