När Cul gick i femman och det var de sista månaderna ihop med klassen innan de skulle byta skola och splittras så bestämdes det att hela klassen skulle åka till Naggen, 6 mil från Ånge och vid gränsen till Hälsingland (läs: mitt i skogen!) 4 föräldrar och läraren åkte med. Jag hade turen att vara en av föräldrarna. Vi skulle ha femkamp nere vid sjön, bada, paddla kanot, grilla, sova i militärtält och spela fotboll med mera. Tur med vädret hade vi åxå. När vi hade haft femkamp (som Cul vann till tävlingsinriktade fotbollskillarnas stora förtret;-) så skulle jag gå upp med halva klassen från sjön upp till tälten/bygdegården. Trots allt tjo och tjim efter grusvägen så hörde jag ändå hur rofyllt tyst det var där ute i bushen så jag stannade och "skrek" åt alla barnen att stanna upp och vara tysta så att de fick lyssna på den härliga tystnaden. Uppvuxna vid Kubal/Ortviken/E4:ans ständiga buller som de var. De tittade på mej som om jag var...konstig, var tysta 3 sekunder och fortsatte sedan att surra å busa. Det där med att uppskatta tystnaden i naturen kanske kommer med åren?

Ett annat roligt minne från den utflykten var att vi som skulle sova i tjejtältet - vi tyckte att det kändes så varmt när vi skulle somna så vi bestämde att vi inte skulle elda i kaminen. Felbeslut! Den kyliga majnatten med 2-3 plusgrader gjorde att det blev alldeles för kallt därinne. En efter en smög tjejerna in till bygdegården och la sig på golvet där. På morgonen låg bara de 2 tjejer som hade mamma med sig kvar i tältet...nära sina mammor. Sött!