För 15 år sen så fick jag ett litet sött brosch av en kompis. Hon hade gjort det alldeles själv av cernitlera. En massa, små rosa och röda rosor och pyttesmå gröna blad. Jag blev mycket glad över den personliga gåvan och tänkte att jag skulle vara riktigt rädd om broschen eftersom den säkert var mycket ömtålig. Några veckor senare hamnade den i tvättmaskinen tillsammans med koftan den suttit på. När jag kom på det, att den låg i tvättmaskinen som redan varit i gång i 45 min, så blev jag alldeles kall. Jag såg framför mej en tom platta och hur alla stackars, små kronblad låg spridda runt om bland kläderna. Men icke. Smycket kom ut helt opåverkat! Inte en detalj hade lossnat och färgerna var intakta. Minst en tvätt ytterligare gjorde att jag helt fick omvärdera hur mycket cernit-skapelser kan tåla. Sedan har den lilla broschen levt ett liv i glömska i smyckesskrinet... Men så i veckan hade Cul hittat den och den prydde återigen en kofta, på nästa generation. Kul! Men...gissa vad jag hittade i tvättmaskinen i morse? Nu 15 år gammal (och spröd?...not!) fixade den ytterligare en omgång. Impad är ordet!

OK lite vintage-sliten är den kanske nu men det är ju bara modernt. Bild från imorse nedan.