Simpan, tror förresten jag ska kalla honom Sum fortsättnvis, för det va det smeknamn han fick när vi andra fick Cul, mumelen å dadelen. Simpan var han mest som liten bäbis.

Jaaa...var va jag..? Sum var 5 år och vi hade nyss flyttat till Robertsfors. Grannarna mitt emot var åxå nyinflyttade. De var ett par i 30-årsåldern som båda jobbade som lärare på universitetet inne i Umeå. Tomas, som killen hette, hade en mycket kraftig puckelrygg, en sån som gör att hela kroppen blir påverkad, även framsidan..om man säger så. Men han var befriande obesvärad över sitt utseende och det var sommar, de skulle måla om sitt hus och han kom ut endast iförd shorts. Dadelen hade pratat med honom några ggr men aldrig när Sum varit med men nu var de 2 på väg ut och Tomas stod där ute på gården. Sums far undrade i sitt stilla sinne vilka kommentarer som skulle komma ur 5-åringens mun. De gick fram och pratade, Sum blev "presenterad" för Tomas och de vuxna fortsatte att prata. När det gått nån minut avbröt Sum dom: "Men du...varför har du så krokiga tår??"

Lättnad! Och som den pedagog Tomas var så förklarade han glatt och obesvärat om den skada han hade som gjorde att just ingenting var rakt på honom. Jahapp tyckte Sum å sprang iväg för att leka.