Cul har alltid älskat att bada...som så många andra barn. I huset som hon bott i sedan hon var 4 (och fortfarande) så finns det tyvärr inte något badkar. Det gjorde det på de tidigare ställena. Men hos mormor och morfar finns det badkar. Så varje gång vi hälsade på där, när hon var mindre, så frågade hon, nästan så snart vi kom dit, om hon kunde få bada.

Det fick hon så klart och blev mycket nöjd (och skrynklig).

En dag när vi var hemma och hon var 7 år så ropade hon glatt till mej från badrummet: att jag skulle komma. När jag kom dit möttes jag av synen nedan (se foto). Hon hade fixat sitt eget minibadkar...även till fötterna! Annars var ju Kubenbadet, 1 km bort, under sommarmånaderna, en bra kompensation för bristen på badkar.