Aber, was sagen Sie?! Das geht uberhaupt nicht!
Min tyskalärare i grundskolan (7-9:an) - han var verkligen något alldeles extra. Han hette Gunnar Edfast, hade yvigt hår och polisonger, en blanknött mockakavaj och luktade alltid piptobak och kaffe. Så långt - inget exceptionellt. Det som var annorlunda med honom var hans undervisningsmetoder. Man fick BARA prata tyska inne i hans klassrum. Det var inte så vanligt på den tiden. Kom man för sent skulle man ursäkta sig på tyska. När han förhörde läxorna så gav han inte frågorna till de som räckte upp handen utan till de andra... speciellt de som satt och såg nervösa ut. Hans kateder (stort täckt lärarbord) använde han till mycket. När han pekade på det vänstra främre hörnet av den så skulle vi rabbla prepositionerna "aus, bei, mit, nach, zeit, von zu". Och pekade han på det högra främre hörnet så ville han höra oss alla eller nån ensam stackare rabbla "in, an, auf, über, mitten, unter, schwichen". Det fanns en ramsa för pekandet mot mitten av katedern åxå men den har jag faktiskt glömt (Förlåååt Edfast men det var över 30 år sen!).
När vi gick i 9:an och han tyckte att ALLA i klassen borde kunna vissa bas-grejer så kunde han bli "låssas-arg" och kliva upp på katedern och hoppa som en groda tills den förskräckta eleven kom på rätt svar. Vid riktigt upprörda tillfällen så drog han ut den mittersta lådan i katedern och tog fram en silvrig leksaksrevolver och satte pipan mot tinningen och hotade att trycka av om man inte kom på svaret eller svarade helt fel. Jag tror att alla prioriterade sina tyskaläxor...om man säger så.
Jag hade inga problem med Edfast utan tyckte mycket om honom men hade jag haft svårt för tyska eller struntat i läxorna så kan jag förstå att han upplevts annorlunda. När jag träffade honom privat, t ex i båtklubben, så var det alltid självklart att vi skulle prata tyska...
Han hade även fler inlärningsknep och ramsor för att hjälpa oss att komma ihåg alla grammatiska regler men jag ska inte trötta er med fler. Den stora fördelen med hans pedagogik var i alla fall att hans elevers nivå var känd i kommunens gymnasieskolor. Det betydde att en knapp 3:a från Edfast betydde en mycket stark 4:a... nästan 5:a. Och fastän
det, som sagt, var så länge sedan jag läste tyska så förstår jag fortfarande en hel del av språket fastän jag sällan fått nyttja det. Och DET är enbart den piprökande revolvermannens förtjänst!
hej
riktigt rokligt att läsa den här texten om min pappa.Jag hade honom själv såväl som tysklärare som klassföreståndare och bilden av honom som lärare stämmer väl överens med min egen.
En rolig detalj är att när sammanställningar över busstreck gjordes och blev till hemanmärkningar, som skulle medföras till hemmet, skrivas på av föräldrar och sedan återföras till skolan så brukade farsan plocka fram min ( hade faktiskt flera stycken )skriva på den med en gång och liksom muttra att -jag får ta itu med slyngeln senare idag!!
Stig Edfast - Den i särklass bäste lärare jag någonsin haft. Synd att jag endast hade honom i engelska, min tyska hade säkert överlevt om jag även haft honom som lärare i detta språk. Ett av mina starkaste minnen var när han efter skriftligt prov kom med våra skrivböcker i famnen, tittade ut över klassen och med hög röst förkunnade att vi var 'a bunch of idiots' varpå han slängde ut skrivböckerna genom fönstret. Dessutom är han den ende person jag sett som kunde sitta kvar i sin stol och skriva på tavlan.
