Syster och jag tyckte mycket om vår lilla följebåt - "Jollen" som vi hade på släp efter båten. Med den gjorde vi små utflykter så snart vi angjort i någon ny hamn. Vi kollade runt, tog fast i bojar osv osv. Ibland blev det oväntat spännande när vi var i Stockholms skärgård och någon Finlandsfärja drog upp stora svallvågor. Då gällde det att snabbt styra upp mot vågorna så klarade  den lilla jollen sej bättre...

På fotot är jag 8 år. Syrran håller på med en typisk aktivitet ombord - ösa ur vatten. Några år senare ersatte pappa jollen med J-jollen som man kunde segla med. Det var förstås kul (fast nästan för spännande tyckte försiktiga jag) men vi blev aldrig lika fästa vid den som vid den första jollen. Har säkert med åldern att göra åxå... J-jollen hade en opraktisk konstruktion - den hade ett hål i skrovet där man kunde sticka ner en tillfällig köl (centerbord?) när man seglade. Men tätningen i det hålet höll inte alltid så bra när den drogs efter båten. Vid ett tillfälle blev det kris. Det blåste, vi var ute på sjön, och pappa upptäckte att j-jollen hade väääldigt mycket vatten ombord. Vi saktade ner och pappa såg att det var så mycket vatten så att han eller mamma omöjligt kunde gå ner i båten för då riskerade den att sjunka. Jag erbjöd mej att försöka och fick efter flytvästpåtagning och instruktioner/pepp göra en liten hjälteinsats. Aldrig har jag öst en båt så snabbt, kan jag säga. Och sjön var tämligen grov som sagt. Tänk va små, fega 12åriga tjejer kan göra ibland när de bestämmer sig för det! J

PS  De senaste 20 (?) åren har far och mor haft en rejäl gummibåt som följebåt istället. Bara fördelar -  Väger  t ex mindre och ger mycket mjukare törnar mot båtar och båtgrannar vid brygga.